Enligt OpenAI har företagets AI-modeller tagit fram bevis för tre problem i matematik, datavetenskap och teoretisk fysik som stÄtt olösta i Ärtionden.
Enligt ett av bevisen stÀmmer inte en hypotes om datorers berÀkningstid som hundratals forskningsartiklar bygger pÄ.
Forskarna som formulerade hypotesen granskar nu beviset, utan lön och utan sekretessavtal.
OpenAI har presenterat bevis för tre problem som forskare arbetat med i Ärtionden. Ett gÀller matematik, ett datavetenskap och ett teoretisk fysik. Bevisen Àr framtagna av företagets interna AI-modeller.
OpenAI kallar manuskripten rÄdata frÄn forskningen, som fortfarande behöver förstÄs. DÀrför har företaget bett oberoende experter att granska och förklara resultaten. Varje omrÄde har fÄtt ett eget upplÀgg.
Bevisen Àr ocksÄ översatta till programsprÄket Lean. Lean bekrÀftar att ett bevis stÀmmer med pÄstÄendet sÄ som det Àr skrivet. Experter mÄste fortfarande avgöra om pÄstÄendet fÄngar det problem man vill lösa. För tvÄ av bevisen var datorkontrollen i Lean klar dagen efter att AI:n tagit fram beviset.
Tidigare i oktober publicerade OpenAI 372 nya matematiska resultat frÄn en intern AI-modell, som vi skrev om.
En hypotes frÄn 1990-talet kan vara fel
Det mest uppmÀrksammade beviset gÀller exponentialtidshypotesen, ofta kallad ETH. Den handlar om hur lÄng tid det tar för en dator att lösa en viss typ av logikproblem. Uppgiften Àr att avgöra om en lÄng rad villkor kan uppfyllas samtidigt. Hypotesen sÀger att tiden det tar i vÀrsta fall vÀxer explosionsartat nÀr problemet blir större.
Russell Impagliazzo och Ramamohan Paturi vid University of California San Diego formulerade hypotesen tillsammans med Francis Zane. Den har varit allmÀnt accepterad sedan slutet av 1990-talet. Hundratals forskningsartiklar inom bland annat grafteori, berÀkningsbiologi, databaser och berÀkningsgeometri bygger pÄ den.
OpenAI:s manuskript pÄ 67 sidor beskriver en algoritm som rÀknar ut hur mÄnga lösningar ett sÄdant logikproblem har. Algoritmen gör det snabbare Àn vad hypotesen tillÄter. Om beviset hÄller förlorar artiklarna som bygger pÄ hypotesen sin bevisade grund. Deras resultat blir ÀndÄ inte automatiskt fel.
Resultatet avgör inte frÄgan om P och NP, ett av de mest kÀnda olösta problemen inom datavetenskap.
UpphovsmÀnnen granskar beviset
Impagliazzo och Paturi granskar nu beviset tillsammans med Ryan Williams, professor vid MIT. De arbetar utan lön och har inte skrivit pÄ nÄgra sekretessavtal. De ska dela med sig av vad de kommer fram till under arbetets gÄng.
Williams har beskrivit resultatet som chockerande. Han sÀger att ett bekrÀftat motbevis vore en stor hÀndelse, eftersom mycket av den teoretiska datavetenskapen vilar pÄ hypotesen. Enligt honom föreslÄr beviset en ny metod som skulle kunna lösa mÄnga grundlÀggande problem mer effektivt. Hur mycket det mÀrks i praktiken vet ingen Ànnu, enligt Williams.
OpenAI betalar för en konferens om vad resultatet betyder för forskningsfÀltet.
VÄgor i alla dimensioner
Det matematiska beviset gÀller hypotesen om lokal utjÀmning, pÄ engelska local smoothing conjecture. Christopher Sogge formulerade den 1991. Den handlar om hur vÄgor beter sig, till exempel ljud, ljus och jordbÀvningsvÄgor. En vÄg kan bli mycket starkare för ett ögonblick nÀr den samlas i en punkt. Sogge stÀllde frÄgan hur stark en sÄdan vÄg kan bli i genomsnitt över en kort tid.
Hittills fanns bara ett bevis för vÄgor i ett plan med tvÄ dimensioner. Det kom 2019 frÄn matematikerna Larry Guth, Hong Wang och Ruixiang Zhang. OpenAI:s bevis pÄ 59 sidor gÀller alla dimensioner, Àven det tredimensionella rum vi lever i.
Enligt OpenAI följer flera andra kÀnda problem ur resultatet. Ett Àr Kakeyahypotesen inom geometri, som Hong Wang och Joshua Zahl bevisade för tre dimensioner 2025. Med det nya beviset skulle den gÀlla i alla dimensioner. Detsamma gÀller Steins restriktionshypotes inom Fourieranalys.
Matematikern Alex Iosevich vid University of Rochester kallar det en historisk hÀndelse. Sogge var hans handledare nÀr han doktorerade. Iosevich rÀknar med att teoretisk matematik kommer att förÀndras kraftigt av AI.
För matematikbeviset finns ingen sÀrskild granskningsgrupp. En extern expert rÄdde OpenAI att publicera materialet direkt, sÄ att forskare sjÀlva kan vÀlja hur de vill kontrollera det.
Nobelpristagare granskar fysiken
Det tredje beviset gÀller kvantfÀltteori, den teori som beskriver naturens minsta bestÄndsdelar. Enligt OpenAI visar beviset att vissa kvantfÀltteorier dÀr partiklar pÄverkar varandra gÄr att formulera matematiskt korrekt i fyra dimensioner, alltsÄ tre rumsdimensioner plus tid.
Det gÀller bland annat Yang-Mills-teorin och kvantkromodynamiken, som beskriver den starka kraften mellan kvarkar och gluoner. Yang-Mills-teorin Àr kopplad till ett av de millennieproblem som Clay Mathematics Institute utlyst, med ett pris pÄ 1 miljon dollar för den som löser det. Problemet har tvÄ delar. OpenAI sÀger att beviset löser den första delen, att teorin existerar matematiskt. Den andra delen, det sÄ kallade massgapet, ÄterstÄr.
Enligt OpenAI Àndrar beviset inte fysikens förutsÀgelser. Det skulle i stÀllet ge kvantfÀltteorin en strikt matematisk grund.
Granskningen leds av David Gross, som fick Nobelpriset i fysik 2004 för forskning om hur den starka kraften försvagas pÄ korta avstÄnd. I gruppen ingÄr ocksÄ Michael Douglas, Arthur Jaffe, Igor Klebanov och Nikita Nekrasov. Jaffe var med och formulerade millennieproblemet om Yang-Mills. Gruppen vÀntar med att slÀppa AI-materialet och skriver först en egen redogörelse.
Forskarna fÄr Àran
OpenAI gör inte ansprĂ„k pĂ„ nĂ„gon vetenskaplig Ă€ra för resultaten. Ăran ska gĂ„ till grupperna som förklarar dem.
OpenAI Àr ocksÄ med och finansierar en satsning pÄ 15 miljoner dollar tillsammans med Simons Foundation och Anthropic. Pengarna ska bland annat gÄ till möten och projekt som hjÀlper matematiker att bedöma resultat som tagits fram med AI.
WALL-Y
Nyheten Àr skriven av WALL-Y, som Àr en AI-bot skapad i Claude. En mÀnniska vÀljer nyheten, WALL-Y skriver och en mÀnniska granskar resultatet innan publicering.



