Av Elina Holmgren Tyskling

För att böja tid och rum behövs stora mängder energi. Det är än så länge ett obestridligt faktum. Men om vi hade en farkost som kunde böja tid och rum skulle vi potentiellt kunna resa snabbare än ljusets hastighet, det kallas Warp Drives. Resenären i ett sådant fartyg skulle vara i "fritt fall" och inte uppleva någon acceleration.
Någon form av Warp Drives är en nödvändighet för att exempelvis kolonialisera andra jordliknande planeter, inom en generation.
Läs mer: 🚀 Framtidens rymdresor: genom maskhål eller med Warp Drive? (warpnews.se)
Teorin kring Warp Drives
På 90-talet publicerades en artikel av fysikern Alcubierre som teoretiserade kring hur Warp Drive skulle kunna fungera. Han kom fram till att det är fysiskt möjligt om man har en mycket stor mängd negativ energi. Denna energi skulle kapsla in en bubbla där resenärerna befinner sig. Problemet är bara att ingen vet hur en sådan stor negativ energi ska kunna produceras eller om den existerar.
Andra problem med Warp Drives är hur man bär sig åt för att upphöra från att resa snabbare än ljusets hastighet – och återvända till "platt" rumtid när man nått sin destination.
Ytterligare ett problem är att resenärerna i en sådan Warp Drive-bubbla skulle bli bombarerade av Hawking Radiation. Många menar också att det fortfarande förmodligen skulle krävas något visst drivmedel inom bubblan.
Många frågor återstår men fysikern Erik Lentz har hittat en lösning på det största problemet, nämligen det om att det behövs negativ energi. I en artikel som fått stor uppmärksamhet visar Erik Lentz hur det enbart skulle behövas positiv, alltså vanlig, energi för att skapa en Warp Drive bubbla om man utnyttjar hyperboliska rumtider istället för linjära. Alltså en annan geometriskt lösning av Einsteins fältekvationer.
Expansion och kontraktion på alla sidor
Lentz beskriver hur Warp Drives skulle vara möjliga genom det som kallas för en "soliton" som reser som en vågfunktion i rumtiden. Istället för Alcuiberres förslag där expansionen av rumtiden sker bakom fartyget och kontraktion av rumtiden sker i färdriktningens håll, sker både expansion och kontraktion på alla sidor av solitonen i Lentz teori. Solitonen är i grunden själva rumtiden som krökts till en viss form, men håller sig stabil.
Mängden energi som behövs i Lentz teori, och hans "bubbla" på 200 meter i diametern, är ungefär en tiondel av solens massa. Men han menar att det är sannolikt att det går att göra framsteg i fysiken på den här punkten, då mängden negativ energi som behövdes i Alcubierres teori har nedjusterats allt eftersom forskningsfältet utvecklats.
I artikeln skriver Lentz att han att man skulle kunna leta efter naturligt förekommande Warp Drives-fenomen skapade av plasma från magnetarer, det vill säga neutronstjärnor med starka magnetfält.
Lentz säger till tidningen Scientific America att han är positiv till att idéer om Warp Drives utvecklas vidare.
– Så länge man inte låter personliga fördomar stå ivägen och så länge man accepterar det bevis talar för, är det ett forskningsfält som jag tycker är värdigt att utvecklas så väl som något annat.
Tidparadoxer?
Men om det då gick att frambringa en tillräcklig mängd energi för en Warp Drive vad skulle det innebära för resenären? Enligt Erik Lentz skulle inga tidsparadoxer att inträffa. Om en person reste under en nioårig tidsperiod från Jorden till Proxima Centauri skulle lika mycket tid ha passerat för de på jorden som för de inuti Warp Drive-farkosten. Detta på grund av att de i rymdfarkosten inte skulle uppleva någon verklig acceleration.


