
I ❤️ Canada
Hur ska man tänka kring Elon Musk? Är han Jesus eller Satan? Jag har följt honom mycket nära under flera år och så här, dagen innan Walter Isaacsons biografi, har mina tankar kring honom utvecklats.
Jag blev smått besatt av Elon Musk för sisådär tio år sedan. Under några månader läste och tittade jag på varenda intervju jag kunde hitta. Det blev många timmar.
Anledningen var att jag aldrig råkat på någon som honom tidigare. Som tänkte så otroligt stort, samtidigt var extremt kunnig i detaljerna, artikulerade det så väl, var så inspirerande och samtidigt levererade det han sa.
Då drev han "bara" Tesla och SpaceX och var inte särskilt känd. När jag ivrigt berättade om honom var det vanligaste svaret "Elooon vem..?"
Han var märklig redan då. Detta är en tweet (det hette så då) från 2011.
Sew one button, doesn't make u a tailor; cook one meal, doesn't make u a chef; but f* one horse and u r a horsef*er for all of history...
— Elon Musk (@elonmusk) December 30, 2011
Rikast i världen = hatad
När han blev världens rikaste person, blev han också en av världens mest kända personer – och mest hatade personer.
Nu började bilden av honom ändras, trots att han själv faktiskt var ungefär densamme. Uppfattningar om honom började spridas som helt enkelt inte var sanna. En del hatade honom bara för att han var rik, oavsett hur han hade skapat den förmögenheten. Jag som spenderat så många timmar på honom kände till den verkliga Elon, men de flesta upptäckte honom då och bildade sin uppfattning delvis baserat på denna falska bild.
Minsta lilla konstiga eller dumma grej han gjorde ledde till extremt hårt kritik. Inte så att han borde stått över kritik, men den var så skoningslös och en hel del av det rena påhitt. Det gjorde mig ledsen. En person som skapar så mycket gott borde stöttas, inte hatas.
I december 2021 blev han Times Person of the Year. Rätmätigt, tyckte jag. SpaceX landade och återanvända regelbundet raketer och höll på öppna dörren till rymden och Mars. Tesla hade sparkat igång omställningen till elbilar. "Bara" det är två massiva, och positiva, bidrag till mänskligheten. Elon gömde sig inte heller bakom corporate speech och inövade talepunkter. Han var öppen, svarade på supportfrågor om bilarna på Twitter och inspirerade miljontals människor att arbeta för en bättre framtid.
Förra året började han förändras på riktigt
Sedan dess har han faktiskt förändrats. Den här gången är det inte bara bilden av honom som ändrats, utan hans beteende. Köpet av Twitter blev början på förändringen. Han kunde vara taskig tidigare, men blev nu allt råare och elakare. Det är inget fel att ta strid med woke och stå upp för yttrandefrihet (tvärtom), men till skillnad från Tesla och SpaceX har han inte förklarat sin vision och hur han ska komma dit. Det blir negativt, istället för inspirerande.
Vi har också sett en lång rad märkliga och oväntat dåliga beslut. Många menade att han aldrig skulle kunna lyckas med Twitter, som de sagt om allt han företagit sig. Min inställning var "don't bet against Elon", och han har väckt liv i ett dysfunktionellt företag. Men kritikerna har fått mer rätt än jag trodde. Ett litet exempel: Om en policy på Twitter ska ändras, varför inte ge förvarning en vecka innan, istället för att bara ändra så blir folk avstängda utan en chans att ändra sig? Liknande saker har hänt flera gånger och det är amatörmässigt och dåligt.
Jag misstänker att Elon i fallet Twitter har haft mest ja-sägare kring sig. Många ser upp till och dyrkar honom och till skillnad från Tesla och SpaceX har den sortens personer omgett honom nu. Kanske har framgångarna gett honom en del hybris också. Det vore ju rätt mänskligt.
Så, hur ska vi tänka om Elon nu?
Att vara totalt okritisk är aldrig bra att vara mot någon människa. Det gynnar vare sig personen eller hans eller hennes omgivning.
Samtidigt får vi inte glömma allt det bra Elon gör, bara för att han också gör korkade och dåliga saker.
Personer som åstadkommer saker i klass med Elon Musk är inte helt vanliga. De är jobbiga, konstiga och besatta. Vi måste kunna tolerera det, utan att vara lyriskt okritiska.
När Elon Musk gör något korkat kan vi kritisera honom för det. Det är viktigt att vi gör det. Jag saknar verkligen den superinspirerande Elon jag upptäckte för tio år sedan. Att vara någon slags 2000-talets Chamberlain och tro han räddar världen från världskrig genom att inte låta Ukraina försöka slå ut delar av ryska flottan är riktigt dum, enligt min mening. Men håll kritiken på en rimlig nivå. Ta det lite lugnt. Han är inte Satan bara för att han twittrar något puckat eller elakt. Inte heller för dåliga beslut i Ukraina-kriget.
Han förtjänar lika mycket, eller mer, beröm och stöd för allt bra han gör. Håll det dåliga i en vågskål och det bra i den andra. Vilket väger över? (Och man måste inte gilla honom eller hans knäppa humor för det.)
Världen behöver fler som Elon Musk, inte färre. När de dyker upp rör de om. Det är jobbigt, störigt och irriterande – och bra, för det är då vi utvecklas.
Och – även om det är fortsatt rörigt på X, så skulle jag fortfarande inte våga betta mot Elon.
Mathias Sundin
Arge optimisten






