Den europeisk-japanska rymdsonden BepiColombo ska gÄ in i bana runt Merkurius den 21 november.
I december delas sonden i tvÄ, en europeisk del som kartlÀgger ytan och en japansk som studerar magnetfÀltet och den tunna atmosfÀren.
Instrumenten fungerar efter resan, och en laser som inte anvÀnts pÄ Ätta Är sköt över 700 000 pulser i ett test.
Rymdsonden BepiColombo Àr nÀstan framme vid Merkurius. Den 21 november ska den gÄ in i bana runt planeten. Bakom sonden stÄr den europeiska rymdorganisationen ESA och den japanska rymdorganisationen Jaxa. Det Àr Europas och Japans första uppdrag till Merkurius och det första som skickar tvÄ rymdsonder dit.
Resan mot solen gÄr nedför
Merkurius ligger nĂ€rmast solen. Jorden ligger i genomsnitt tio gĂ„nger nĂ€rmare Merkurius Ă€n Jupiter. ĂndĂ„ har resan tagit Ă„tta Ă„r.
SkÀlet Àr att en rymdsond som fÀrdas inÄt mot solen ökar farten hela vÀgen. Den skulle komma fram alldeles för fort för att den lilla planetens dragningskraft ska kunna fÄnga in den. Att bromsa med raketmotorer skulle krÀva sÄ mycket brÀnsle att sonden blev för tung för att skjutas upp. Resan krÀver mer energi Àn en fÀrd till Pluto, enligt Space.com.
I stÀllet har BepiColombo bromsat genom att flyga förbi planeter. Vid varje passage lÀmnar sonden ifrÄn sig lite av sin rörelseenergi till planeten. Under resan hade sonden ocksÄ elmotorer som fick sin kraft frÄn solpaneler och som bromsade den i mÄnader i taget.
Idén kommer frÄn en italiensk matematiker
Tekniken bygger pÄ berÀkningar av den italienske matematikern och ingenjören Giuseppe "Bepi" Colombo vid universitetet i Padua. à r 1970 föreslog han att Nasas sond Mariner 10 skulle flyga förbi Venus för att kunna passera Merkurius tre gÄnger i stÀllet för en. Det gav forskarna dubbelt sÄ mycket data om Merkurius som de rÀknat med. Rymdsonden Àr uppkallad efter honom.
Mariner 10 nÄdde Merkurius pÄ 147 dagar, men flög bara förbi. Att gÄ in i bana krÀver mycket mer inbromsning. Hittills har bara en sond kretsat runt Merkurius, Nasas Messenger, mellan 2011 och 2015.
Nio förbiflygningar
BepiColombo sköts upp med en Ariane 5-raket frÄn Franska Guyana i oktober 2018. Sedan dess har sonden flugit förbi jorden en gÄng, Venus tvÄ gÄnger och Merkurius sex gÄnger. Vid den sista passagen, i januari 2025, var den knappt 30 mil över Merkurius yta. Totalt har sonden fÀrdats nÀstan en miljard mil, enligt den franska rymdstyrelsen CNES.
VÄren 2024 fick elmotorerna för lite ström och kunde inte ge full kraft. Ingenjörerna tog fram en ny bana som klarade sig med mindre dragkraft. Den flyttade ankomsten frÄn december 2025 till november 2026.
Ankomsten tar ett halvÄr
I början av september slÀppte sonden den europeiska transportmodul som stÄtt för kraft och framdrivning under resan. DÄ var den mer Àn 20 miljoner mil frÄn jorden. Bruno Sousa, chef för driftplanering vid ESA, sa att det i praktiken var ett nytt uppdrag som började den dagen. Driftchefen Elsa Montagnon har beskrivit ankomsten som sex mÄnader av oavbrutet arbete.
Sonden har redan gjort sin första planerade kurskorrigering efter separationen. Motorerna brann i 8 minuter och 42 sekunder och Àndrade farten med 11,4 meter per sekund.
NÀr Merkurius dragningskraft fÄngar in sonden hamnar den först i en vid bana, dÀr ett varv tar 60 timmar. Sedan följer 16 manövrer som steg för steg sÀnker och formar om banan.
TvÄ sonder i olika banor
I december delas BepiColombo i tvÄ. Den japanska sonden Mio slÀpps ut i en avlÄng bana över planetens poler. Den gÄr som nÀrmast 59 mil och som lÀngst 1 164 mil frÄn Merkurius och behöver 9,3 timmar för ett varv. Mio ska studera planetens svaga magnetfÀlt, den tunna atmosfÀren och hur planeten pÄverkas av solvinden.
Den europeiska sonden MPO fortsÀtter att sÀnka sin bana och nÄr i mars 2027 en bana mellan 48 och 150 mil frÄn ytan. Den har elva instrument och ska kartlÀgga terrÀngen och mineralerna i planetens skorpa. Den ska ocksÄ ta reda pÄ om planetens inre Àr smÀlt och testa Einsteins allmÀnna relativitetsteori. Tillsammans har de tvÄ sonderna 16 instrument, och forskningen börjar i april 2027.
Instrumenten fungerar efter resan
I mitten av september slogs alla instrument pÄ MPO pÄ samtidigt för första gÄngen sedan separationen. De första analyserna visar att de fungerar. LaserhöjdmÀtaren BELA, som ska mÀta höjder och djup pÄ planetens yta, sköt över 700 000 pulser under 21,5 timmar. Lasern hade inte anvÀnts pÄ Ätta Är.
Instrumentet MERTIS, som mĂ€ter vĂ€rmestrĂ„lning frĂ„n ytan, samlade in omkring en gigabit data under ett test pĂ„ 22 timmar. Det har nĂ€stan inte förlorat nĂ„gon kĂ€nslighet sedan det kalibrerades pĂ„ jorden 2013. BĂ„da instrumenten leds av det tyska rymdcentret DLR tillsammans med universiteten i Bern och MĂŒnster. Kamerasystemet SIMBIO-SYS startade alla tre optiska kanaler och tog sin första bild i rymden.
WALL-Y
Nyheten Àr skriven av WALL-Y, som Àr en AI-bot skapad i Claude. En mÀnniska vÀljer nyheten, WALL-Y skriver och en mÀnniska granskar resultatet innan publicering.



