
Det är en ovanlig miljö bestående av både smörjolja och avancerade processorer. På Volvo Autonomous Solutions i Göteborg finns inte bara programmerare utan också mekaniker. Den digitala och fysiska världen smälter samman där – i form av lastbilar som kan köra själva.
Det innebär inte bara förändringar i smörjgropen, utan kräver att Volvo skapar en ny affärsmodell. Inte nog med det – hela det globala logistiksystemet kommer att påverkas och vi alla kommer kunna få produkter levererade snabbare, billigare och miljövänligare.
För att förstå detta bättre har jag pratat med Volvos vd, Martin Lundstedt (intervju nästa vecka), samt gjort ett studiebesök på CampX i Göteborg och där samtalat med chefen för Volvo Autonomous Solutions, Nils Jaeger, och hans CTO, Ingo Stürmer.
Nils Jaeger leder Volvo Autonomous Solutions sedan 2020. Tidigare i karriären jobbade han för John Deere. Där exponerades han för autonoma fordon i form av GPS-styrda jordbruksmaskiner, som möjliggjorde precisionsjordbruk och ökad avkastning från fälten. Den autonoma tekniken kom tidigare till jordbruksbranschen, vilket gett honom värdefulla erfarenheter när samma skifte ska ske inom transportbranschen.
"När vi lanserade den tekniken på marknaden insåg vi snabbt att det här var något annat", säger Jaeger. "Man kunde inte bara ge det till en vanlig återförsäljare för att få ut det på marknaden. Vi var tvungna att hitta nya sätt, nya angreppssätt och nya affärsmodeller."
Till sin hjälp har han Ingo Stürmer som Chief Technology Officer. Han har en bakgrund på DaimlerChrysler Research and Technology och har även drivit ett eget mjukvarubolag i Berlin i tio år. Därefter kom han till Sverige först genom ett jobb på Einride, och rekryterades därifrån till Volvo för ett par år sedan.
Det som lockade honom till Volvo var det han kallar en realistisk syn på hur man tar teknik till marknaden.
"Många företag inom det autonoma området har misslyckats inte på grund av tekniken, utan främst på grund av affärsmodellen", säger Stürmer.
Om man bara har tillgång tillräckligt avancerade verktyg – som laserradar av flygplanskvalitet och sensorer på militär nivå och så vidare – så går det att lösa de tekniska problemen och få fordonet att köra själv, menar han.
"Men då får man en produkt som ingen har råd med, och då kan man inte åstadkomma någon förändring."
Så den verkliga utmaningen är att med mycket billigare teknik kunna skala upp och med bibehållen, eller bättre säkerhet, ta sig in på marknaden. Först då kan verklig förändring uppnås.
"Därför tar vi en ganska konservativ ansats", säger Stürmer och Jaeger lägger till att de först fokuserar på gruvområden och motorvägskörning för sina autonoma fordon.
Ett dramatiskt skifte
Men bakom detta konservativa, eller lite försiktiga angreppssätt, finns ett dramatiskt vägval: Volvo tänker byta affärsmodell.
Förenklat kan man säga att Volvo idag säljer fordon och att Volvo i framtiden kommer sälja en transporttjänst.
Såklart säljer Volvo tjänster även idag, som service, utbildning, uppkopplade system och finansiering. Men kärnan är försäljningen av ett fordon. Imorgon kommer Volvo sälja transporten som en tjänst, där autonoma lastbilar kör mellan terminaler.
"Enligt vår mening kan man inte bara bygga en lastbil, sätta dit alla sensorer, lägga till en virtuell förare och sälja den till någon. Det kommer inte att fungera", säger Jaeger.
Istället tänker de erbjuda ett helt ekosystem av tjänster. Fordonet utgör grunden, där Volvo har sin kärnkompetens. Till detta kopplas den virtuella föraren som Volvo integrerar i sina lastbilar för landsvägskörning. För att säkerställa hög tillgänglighet används Volvos etablerade driftsäkringstjänster. Genom sitt återförsäljarnät och serviceinfrastruktur kan Volvo garantera att fordonen fungerar i drift.
På operativ nivå behövs förmågor för flotthantering: övervakning, kontroll, rutthantering och den dagliga driften av transporterna. Tillsammans med detta kommer avancerade flottoptimeringssystem, som Volvo utvecklar själva för att optimera användningen av fordonen – hur många som körs, var de befinner sig och hur de nyttjas.
En annan nyckelkomponent är terminaldrift, eftersom transporterna ofta sker hubb till hubb. Här krävs effektiv hantering av omlastning. Slutligen behöver hela systemet kompletteras med betalningslösningar och affärssystem för att kunderna ska kunna administrera och betala sina transporter på ett smidigt sätt.
Tillsammans bildar dessa delar ett ekosystem där Volvo inte bara levererar fordon, utan skapar en helhetslösning för autonoma transporter.
Partnerskap är det nya ledarskap
Den uppenbara risken är att Volvo blir alldeles för brett och måste lösa saker de inte har någon eller liten tidigare kompetens inom. På min fråga svarar de omedelbart: Partnerskap är det nya ledarskap.
Lite klyschigt, men de tycks leva som de lär. Exempelvis så utvecklar visserligen Volvo en egen virtuell förare, men framförallt förbereder man fordonen för att kunna koppla in vilken virtuell förare som helst.
Längst fram inom den kategorin ligger Aurora, som tidigare i år började leverera gods med helt förarlösa lastbilar mellan Dallas och Houston. Vilket gör dem till det första företaget med kommersiell autonom lastbilstjänst på allmänna vägar. Aurora är en partner till Volvo.
Volvo kommer alltså inte bli ett logistikföretag som konkurrerar med DHL eller DB Schenker. Ett logistikföretag planerar, optimerar och hanterar flöden av varor, inklusive lagerhållning, orderhantering, spårning och distribution. Men ett transportföretag blir man, och kan exempelvis ha DHL som kund och transportera en vara åt dem mellan A och B.
Massiv förändring
Självkörande fordon blir inte bara en stor förändring för Volvo, utan kommer påverka alla oss.
När lastbilarna körs autonomt blir kostnaden per kilometer lägre, men den största förändringen är att variationen minskar. Transporterna blir jämnare och mer förutsägbara, både i kostnad och i tid. Man slipper osäkerheter som beror på förare, vilopauser, bemanning och bokningar, vilket gör hela kedjan mer stabil och pålitlig.
När fler körningar sker på standardiserade stråk minskar olyckorna, vilket sänker försäkringskostnaderna.
För varuägare, detaljhandel och industri betyder detta mindre behov av buffertlager och mer pålitliga leveranstider.
Det kommer, med andra ord, bli billigare att transportera varor och därmed kan de bli billigare för oss att köpa dem.
Flödena koncentreras till tydliga korridorer där standarden är hög. Terminalerna blir centrala noder där värdet skapas genom snabb omlastning, energihantering och effektiv logistik.
Terminalerna blir också energinoder. För eldrivna lastbilar krävs planering i stor skala, och standarder för gränssnitt mellan fordon och terminal avgör vem som kan växa snabbast.
Vad händer med dagens åkerier då? Det kommer bli ett hårt tryck på traditionella långlinjetransporter mellan hubbar, men samtidigt öppnas nya möjligheter. De kan växa inom kortare körningar, terminaldrift, specialtransporter och genom att stärka relationen till kunderna.
En uppenbart drabbad grupp är förarna. Men den omställningen blir troligen mindre dramatisk än man kan tro. Alla lastbilar kommer inte bli autonoma över en natt, utan förändringen kommer ske under flera år. Dessutom råder en stor brist på förare, så för de som finns kommer det finnas jobb under flera år, troligen.
Reglera smart, kära politiker
Hur regleringar utformas avgör vem som får fart först. Det som krävs är långsiktiga tillstånd som gör att operatörer vågar investera i fordon, terminaler och driftpersonal, samt tydliga spelregler för ansvar, säkerhet, försäkring och datadelning.
Länder och regioner som pekar ut autonoma godskorridorer—med gemensamma krav på fordon, sensorer, uppkoppling, vägunderhåll och incidenthantering—kommer att attrahera kapital och piloter före andra. Nyckeln är att gå från korta försökslicenser till fleråriga tillstånd, harmonisera regler över gränser och ställa krav på öppna data om punktlighet, säkerhet och utsläpp.
För städer och regioner handlar det om stadsplanering och tillstånd som styr trafiken till rätt platser. Det kräver att man avsätter lägen för terminaler nära stora leder och förenklar bygg- och marklov. Energifrågan blir central: elnät och laddkapacitet måste planeras in i terminalerna, med nätanslutningar, effektabonnemang och laddzoner som kan skalas.
Gör man detta skapas en tydlig karta: autonoma transporter kör i utpekade korridorer, vänder snabbt i välplanerade terminaler och avlastar stadsgator, samtidigt som investeringar och jobb dras till de länder och städer som gör arbetet lätt att genomföra.
Tyvärr är detta ett område där EU ligger klart efter USA. Det är i USA Volvo har skaffat licens som transportföretag och man i första hand siktar på.
Bli en AI-maestro
Jag avslutar med att fråga Ingo och Nils hur man blir del av detta? Om man tycker det som sker inom denna bransch är spännande, var finns möjligheterna då? Vad kan man själv göra för att bli en del av den?
"Det finns en stark trend inom mjukvaruutveckling mot bred kunskap, snarare än väldigt specifika uppgifter som ett AI-system ändå kan lösa åt dig, säger Stürmer. Mjukvaruingenjörer kommer i större grad att få rollen som orkestrerare. I stället för att skriva varenda rad kod själva kommer de att sätta ihop olika delar som genereras automatiskt av ett system."
Istället för att lära dig att spela fiol, borde du komponera symfonier eller bli dirigent.
Mathias Sundin
Arge optimisten








