🤪 Den konstigaste arbetsveckan i mitt liv

Så blev jag en lat, men detaljstyrande chef – över en maskin.

Aldrig någonsin har jag upplevt så märkliga arbetsdagar som för en vecka sedan.

Detta skedde under slutfasen av plattforms- och namnbytet från Ghost till Substack och från Warp News till The Angry Optimist. Ett stort projekt som absolut inte fick gå fel. Över 7 000 artiklar, 20 000 prenumeranter, varav ett stort antal betalande.

Det fanns inte minsta lilla chans att jag skulle klara allt det själv. Jag har inte sådan kompetens.

Så istället uppdrog jag åt ChatGPT att genomföra flytten. Tidigare har ChatGPT kunnat berätta för mig hur jag ska göra, men sedan några veckor tillbaka kan den använda min dator för att själv göra det.

Jag och ChatGPT spenderade först mycket tid med att noga kartlägga allt som skulle göras, hur det skulle utföras och i vilken ordning.

För drygt en vecka sedan hade vi kommit fram till att verkställa.

En mängd saker skulle göras, vilket skedde i två till tre parallella processer på min dator. Eftersom jag ville minimera risken för fel (det här är nytt, man ska vara försiktig) var ChatGPT tvungen att kolla alla beslut med mig. Min roll blev att skriva olika varianter av ”Ja, kör på”, ”Nej, ändra det här”, ”Vad är nästa steg?” och så vidare.

Mellan mina svar försökte jag jobba med andra saker, men blev avbruten typ var tredje minut av en ny fråga. Jag fick inget gjort. Till slut gav jag upp och började scrolla sociala medier.

Jag var som en lat men detaljstyrande chef.

Bara början på konstigheterna

Men det skulle bli ännu konstigare.

Då ChatGPT använde min webbläsare för mycket av arbetet började mitt scrollande och AI:ns arbete att krocka. När jag klickade runt kunde fönster som ChatGPT jobbade i försvinna och den fick svårt att navigera.

Efter ett tag frågade ChatGPT mig: ”Kan du ta en paus på 15 minuter medan jag slutför den här arbetsuppgiften?”

Jag bara stirrade. Och började sen garva.

Jag fick gå och ta en kaffe och surfa på mobilen medan AI:n jobbade klart.

Men då vi gick in i en kritisk fas av flytten där absolut inget fick gå fel, så behövde AI:n få jobba helt ostörd under längre perioder.

Till slut fick jag rota fram min gamla PC.

Så, utestängd från min nya, dyra Macbook och själv satt jag med en nästan antik dator från 2018.

Du nya underbara, absurda värld?

Absurt och underbart på samma gång.

För så här kan vi såklart inte ha det, att jag inte kan använda min egen dator om AI:n använder den. En barnsjukdom som snart är fixad, tänkte jag.

Det visade sig emellertid vara lättare än så.

Problemet hade uppstått på grund av ett misstag från mig.

När man använder ChatGPT i en app på datorn så kan den använda en egen webbläsare. Dock måste man då logga in på alla sidor den behöver komma åt. I ett fall av lathet sa jag åt ChatGPT att istället använda min webbläsare, där jag redan var inloggad överallt. Föga förstod jag då att detta problem skulle uppstå ett par veckor senare.

När jag nu har lagt några minuter på att logga in den även i dess egen webbläsare, är problemet borta. Vi kan nu jobba parallellt.

Avståndet mellan idé och genomförande minskar

Jag är ändå lite glad att detta hände. Det sätter liksom fingret på vilket dramatiskt skifte vi är i början av. Att en AI kan använda min dator och hjälpa mig med avancerade, tidskrävande och tråkiga arbetsuppgifter.

När jag för några veckor sedan skrev om det största AI-klivet sedan ChatGPT släpptes, så var det just sånt här jag menade. Hur avståndet mellan idé och genomförande minskar.

När vi rullar ut detta över världen kommer det ibland att bli konstigt, fel och knäppt, men framför allt ger det oss möjlighet att åstadkomma mer än tidigare. I vissa fall mycket mer.

Mathias Sundin
Den arge optimisten