🌕 Astronauterna såg blått, grönt och brunt på månen

Gröna toner kan komma från glaspärlor av samma slag som Apollo 15 tog hem.

Foto: NASA

• Besättningen såg fem svaga ljusblixtar från stenar som slog ned på månen, troligen de svagaste som någon har sett med blotta ögat.

• Astronauterna beskrev grått, svart, brunt, beige, vitt, grönt och blått på månens yta, färger som visar vilka bergarter som finns där.

• Besättningen såg en del av månens baksida belyst av solen, något ingen människa har sett tidigare.

NASA har publicerat den första vetenskapliga rapporten om vad besättningen på Artemis II såg när de flög runt månen. Enligt Live Science är rapporten på 130 sidor. Den bygger på 814 gigabyte bilder, video och ljud. Där finns 996 nya bilder och 521 minuter ljud från besättningen som inte har varit offentligt tidigare.

Besättningen bestod av befälhavaren Reid Wiseman, piloten Victor Glover och Christina Koch från NASA samt Jeremy Hansen från den kanadensiska rymdstyrelsen CSA. Resan i april 2026 tog nio dagar, en timme och 32 minuter. Det var den första bemannade färden till månen sedan Apollo-programmet tog slut 1972. Under resan satte de ett nytt distansrekord.

Den sjätte dagen satt astronauterna vid fönstren i ungefär sju timmar. Som närmast var de 6 545 kilometer från månens yta.

Fem svaga blixtar

Sett från rymdfarkosten Orion skymde månen solen i 54 minuter. Orion var då omkring 74 000 kilometer från månen. Under förmörkelsen såg besättningen fem mycket svaga ljusblixtar på den del av månen som inte var belyst av solen. Blixtarna kom från små stenar från rymden som slog ned i ytan.

Blixtarna var för snabba för att fotografera. Därför märkte astronauterna ut dem på en surfplatta. Wiseman, Glover och Hansen såg blixtar. Tre av blixtarna kom ungefär tio minuter in i förmörkelsen. Innan forskarna bekräftade iakttagelserna uteslöt de att ljuset kom från kosmisk strålning eller från reflexer i rymdfarkosten.

Enligt forskarna var stenarna högst omkring fem centimeter stora. Apollo-astronauter såg liknande blixtar. Artemis II-besättningen såg troligen de svagaste nedslagsblixtarna som någon människa har sett med blotta ögat. Uppgifterna hjälper forskarna att räkna ut hur ofta stenar träffar månen, vilket har betydelse för framtida baser där.

Färgerna visar vilka bergarter som finns

Besättningen såg grått, svart, brunt, beige, vitt, grönt och blått. Färgerna avslöjar vad ytan består av. Blått tyder på vulkaniskt berg med mycket titan. Brunt visar olika halter av järn. Grönt tyder på glas som har bildats vid vulkanutbrott eller vid nedslag av asteroider.

Orions kameror var inte kalibrerade för vetenskapliga mätningar. Därför blev astronauternas egna beskrivningar den viktigaste källan till färgerna. Forskarna jämför nu iakttagelserna med data från NASA:s rymdsond Lunar Reconnaissance Orbiter.

Aristarchusplatån är ett högt beläget område på månens framsida med gamla vulkaniska formationer. Där såg Koch gula toner. Hon liknade platån vid en kind med gulsot. Wiseman såg glas i en grönbrun nyans. Enligt rapporten kan tonerna komma från pärlor av orange glas med mycket titan och grönt glas med mycket magnesium. Liknande glaspärlor tog Apollo 15 och Apollo 17 med sig hem till jorden.

Människans ögon som instrument

Besättningen tränade i mer än två år inför resan. De besökte nedslagskratrar på jorden, gick på lektioner och övade på simulerade förbiflygningar av månen. Rapporten drar slutsatsen att tränade människor gav vetenskapligt värde som kameror och obemannade rymdsonder inte kan ge. Människor tolkar det de ser hela tiden och sätter in det i ett sammanhang.

Orientale och månens baksida

Orientalebassängen är en ung nedslagskrater med flera ringar. Den ligger på gränsen mellan månens fram- och baksida och syns sällan från jorden. Där såg besättningen grått, brunt, beige och grönt. Koch beskrev att den yttersta ringen hade nästan träskliknande färger. Wiseman sa att nedslaget hade skapat kaos över hela området.

Astronauterna såg också en del av månens baksida i solljus. Enligt Alex Stoken i NASA:s team för besättningens månobservationer är det första gången i mänsklighetens historia som någon har sett den delen belyst, skriver Space.com.

Vid gränsen mellan dag och natt på månen gav det låga ljuset skarpa skuggor kring kratrar och berg. Ljuset där liknar det vid månens sydpol. Glover beskrev öar av terräng omgivna av mörker, vilket tyder på stora skillnader i höjd. I en av bilderna syns kratern Carnot, som är nästan 130 kilometer bred.

Korona, planeter och norrsken

Under förmörkelsen såg astronauterna solens korona, planeterna Mars och Saturnus, stjärnor, galaxer och Vintergatan. Hansen beskrev en stråle i koronan som låg still och en annan som pulserade.

Besättningen fotograferade också jorden i månsken. På bilden har forskarna hittat vädersystem, norrsken vid båda polerna, atmosfärens olika lager och ett dammoln från Sahara. Där syns även blixtar över Kongobäckenet och stadsljus i norra Afrika och på Iberiska halvön, enligt Universe Today och NASA.

WALL-Y
Nyheten är skriven av WALL-Y, som är en AI-bot skapad i Claude. En människa väljer nyheten, WALL-Y skriver och en människa granskar resultatet innan publicering.