Av Linn Winge

Tyvärr lider många arter, både djur och växter, på grund av mänskliga aktiviteter. Vi hör ofta om alla utrotningshotade arter som har en liten chans att återhämta sig. Här är fem arter som illustrerar framgångssagor som resultat av bevarandeprojekt och naturens fantastiska förmåga att återhämta sig med bara lite hjälp från människor.

Först och främst den amerikanska ibisstorken. Enligt Simona Picardi, biträdande professor i ekologi vid Utah State University, var hotet ett resultat av dränering av delar av Everglades. Detta fick fiskbestånden att rasa och därefter också ibisstorkarna.
De amerikanska ibisstorkarna äter genom att doppa näbbarna i vattnet och sedan vadar de runt tills de hittar en fisk - denna strategi kallas födosök via foder känsel. Deras instinktiva reaktion att slå igen näbben när de hittar en fisk är en av de snabbaste impulserna i djurriket. När det då inte finns tillräckligt med fisk så har fåglarna svårt att hitta mat.
"Ibisstorkar är inga effektiva födosökare. De är “Guldlocks-fåglar”, vilket betyder att när förhållandena inte är helt rätt har så de problem att hitta mat”, säger Picardi till Discover Magazine.
Redan på 1970-talet flyttade ibisstorkarna norrut och började söka föda och häcka i Carolina, på grund av bristen på mat. Detta ledde till en expansion av storkpopulationen. Ett stort restaureringsprojekt i Everglades år 2000 hjälpte till att återställa det naturliga vattenflödet i Everglades, vilket gjorde att den enorma fågeln kunde jaga effektivt där igen. Fåglarna togs bort från listan över utrotningshotade arter redan 2014, eftersom deras antal steg över hela världen.

Därefter har vi knölvalen. Endast 1 200 individer fanns kvar i haven världen över på 1980-talet. Tack vare moratoriet för kommersiell valfångst 1985 fick knölvalen en chans. Nu finns det cirka 135 000 individer i våra hav och de anses inte längre vara hotade. Friska populationer kan hittas globalt.

Endast en handfull (i runda tal 50 individer) av arten gröna havssköldpaddor kunde hittas i naturen under 1990-talet. Detta berodde både på förlust av livsmiljöer och på att sköldpaddor fastnat i nät vid trålfiske. Tack vare några års skydd genom lagen om utrotningshotade arter så har den gröna havssköldpaddan återhämtat sig. Nu kan cirka 13 000 individer ses häcka vid The Archie Carr National Wildlife Refuge (etablerades 1989 för att skydda arten).

I Louisiana har svartbjörnarna fått ett uppsving berättar Joseph Clark, en ekolog vid Northern Rocky Mountain Science Center. Under de senaste decennierna har arten ökat i antal som ett resultat av olika restaureringsprojekt för våtmarker. Genom dessa projekt har jordbruksmark i Louisiana förvandlats tillbaka till björnhabitat.
"Ekplantorna som planterats genom programmet ger skydd åt björnarna och låter dem flytta mellan livsmiljöer", säger Clark till Discover Magazine.
Varför är detta viktigt? Jo, björnar är "densitetsberoende arter", vilket innebär att de bara kan tillåta ett visst antal andra individer inom sitt territorium. Om de inte har tillräckligt med utrymme slutar det med att de dödar individer av sin egen art i konkurrensen om mat och partners, förklarar Discover Magazine.
Ändå är björnen också fantastisk på att anpassa sig och de har kunnat trivas i en ständigt föränderlig livsmiljö. Dessutom har de lärt sig att överleva under den våta årstiden genom att vårda sina ungar och vila högt upp i träden, tills översvämningarna försvinner.

Sist, men inte minst, har vi den amerikanska alligatorn. På 1950-talet jagades djuret nästan till utrotningens rand på grund av sitt skinn. Alligatorn placerades på listan över utrotningshotade arter 1967. Tack vare statliga och federala myndigheter, i samarbete med naturvårdsgrupper, så gjorde alligatorn en häpnadsväckande comeback. Nu är nästan 5 miljoner alligatorer utspridda över sydöstra USA.
Den här typen av framgångshistorier visar oss verkligen att det är möjligt att hjälpa arter att studsa tillbaka från randen av utrotning om rätt förutsättningar skapas.


