• Astronomiska data har tidigare krävt teleskoptid eller kraftfulla datorer, vilket stängt ute många forskare.

• Vera C. Rubin-observatoriet i Chile fotograferar nu hela södra stjärnhimlen med några nätters mellanrum och gör all data öppet tillgänglig via webbläsaren.

• Redan under en testkörning upptäcktes över 11 000 tidigare okända asteroider, varav 33 nära jorden.

Från en bergstopp i Chile fotograferar Vera C. Rubin-observatoriets kamera på 3 200 megapixel hela södra stjärnhimlen med några nätters mellanrum.

Målet är en tioårig film av kosmos i extremt hög upplösning: pulserande stjärnor, supernovaexplosioner, asteroidbanor och ledtrådar om mörk energi och mörk materia.

Kameran fungerar redan. Under en sex veckor lång testkörning förra sommaren, innan själva kartläggningen startade, upptäckte observatoriet över 11 000 tidigare okända asteroider. 33 av dem är objekt nära jorden.

Tio terabyte data varje natt

Observatoriet producerar ungefär tio terabyte data per dygn. Det motsvarar nästan två års tittande på Netflix, eller över 25 års lyssnande på Spotify.

Data färdas ner från berget Cerro Pachón till staden La Serena via fiberkablar som installerats särskilt för observatoriet. Därifrån fortsätter de till SLAC National Accelerator Laboratory i Kalifornien. Där jämförs varje ny bild med äldre bilder för att hitta förändringar på himlen.

Varje gång en förändring upptäcks skickas en varning till forskare. Det sker ungefär sju miljoner gånger per natt. Hela processen, från bild till dataöverföring till varning, tar mindre än ett par minuter.

När kartläggningen Legacy Survey of Space and Time avslutas 2036 kommer observatoriet ha samlat ungefär 30 petabyte rådata, alltså 30 miljoner gigabyte. Datamängden kommer innehålla miljarder objekt med biljoner mätningar.

Öppnar vetenskapen för fler

Datamängden är för stor för att laddas ner till en enskild dator, vilket är så forskare historiskt arbetat med teleskopdata. Istället lagras all data i datacenter runt om i världen. Forskare kommer åt den via webbläsaren genom Rubin Science Platform, en onlineportal med verktyg för att filtrera data efter eget intresseområde.

Det öppnar vetenskapen för en mycket större grupp människor. Tidigare metoder, som att boka teleskoptid eller ladda ner stora datamängder med kraftfulla datorer, uteslöt den som saknade tillgång till sådana resurser. Nu räcker en internetuppkoppling och viljan att forska.

Observatoriet erbjuder också handledningar för forskare som är nya på plattformen, samt en aktiv onlinegemenskap där forskare arbetar tillsammans med Rubins data.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• En satellit identifierade själv det den letade efter, utan analytiker på marken.

• Det var första gången en AI som både förstår språk och tolkar bilder användes i rymden.

• Tekniken kan minska mängden rådata som analytiker i dag måste gå igenom.

Satelliten tolkade frågor i vanligt språk

I april genomfördes för första gången ett test där en jordobservationssatellit på egen hand hittade det den sökte efter. Det skedde ombord på YAM-9, en farkost byggd av rymdföretaget Loft Orbital. Ett mjukvarupaket utvecklat av NASA:s Jet Propulsion Laboratory pekade ut intressanta områden utifrån frågor formulerade i vanligt språk.

Vanligtvis skickar satelliter ner stora mängder data till analytiker på jorden. Där används maskininlärning eller mänsklig syn för att tolka vad bilderna visar. I testet skedde tolkningen i stället ombord på satelliten.

Modellen klassade bilder direkt i omloppsbana

Tekniken bygger på Google DeepMinds modell Gemma 3. Det är en så kallad vision-language-modell. En sådan modell kan både förstå text och tolka bilder. Den läser alltså en fråga skriven i vanligt språk och letar sedan upp det som efterfrågas i en bild. Modellen är byggd för att fungera på begränsad hårdvara långt från ett datacenter.

Forskarna bad modellen att klassificera sensordata, till exempel där naturmiljö möter bebyggelse, eller att identifiera infrastruktur runt järnvägsknutar. Modellen klarade uppgifterna.

YAM-9 sköts upp hösten 2025 som testfarkost för företagets rymdprojekt med AI. Ombord finns ett Nvidia Jetson Orin AGX-grafikkort, ett av de ledande chippen för beräkningar i rymden.

Mjukvaran anpassades för rymden

Juan Delfa Victoria, teknisk ledare i NASA JPL:s AI-grupp, ledde utvecklingen av mjukvarupaketet NAVI-Orbital. Det fungerade som ramverk för Gemma 3. Även om modellen är en standardprodukt fick ingenjörerna strömlinjeforma paketet för att minska mängden programbibliotek och minne det krävde.

Enligt Loft kan tekniken på kort sikt göra rymdsensorer mer användbara genom att sortera data redan i omloppsbana. Det minskar floden av rådata som analytiker i dag måste gå igenom. På längre sikt ses testet som ett bevis på att större AI-infrastruktur kan köras i rymden.

Enligt Lofts AI-chef Paul Lasserre kan en satellit med en sådan modell få i uppgift att hålla koll på ett område och rapportera när något avviker, och operatören kan föra en dialog fram och tillbaka med satelliten.

Loft driver i dag tolv farkoster i omloppsbana. För att täcka var som helst på jorden i realtid skulle det enligt Lasserre krävas mellan 50 och 100 satelliter av YAM-9:s typ.

Idén till projektet uppstod när Delfa Victoria och JPL-forskaren Taran Cyriac John tänkte på digitala assistenter för astronauter på månen eller Mars. Tanken var att astronauter i trycksatta dräkter inte kan skriva på ett tangentbord, och att en interaktiv AI-assistent då skulle kunna hjälpa dem.

Astronomisk värdering

Det här är ingen aktieanalys, men vi måste börja i den änden.

SpaceX börsnotering är den största någonsin. Bolaget noteras till ett värde på lite drygt 1 750 miljarder dollar. 

Hur man än vänder och vrider är det en mycket hög värdering. Hela 94 gånger högre än omsättningen.

Jämför det med Apple, Google och Microsoft som värderas till cirka 10 gånger omsättningen. Världens högst värderade bolag, Nvidia, klockar in på 24 och Tesla på 15 gånger.

Dessutom går SpaceX, till skillnad från de andra, med förlust.

Det investerarna tror är att SpaceX är början på en dramatisk expansion av rymdekonomin.

De hoppas att Elon Musk ska vara en sorts modern Marco Polo på rymdens sidenväg.

Läs resten av artikeln hos Smedjan (öppen för alla.)

Mathias Sundin
Arge optimisten

• Artemis 2-besättningen reste längre från jorden än någon människa tidigare – 406 778 kilometer.

• Det är första gången på över 50 år som människor besökt månen, och första gången i historien med en kvinna, en icke-amerikan och en svart person ombord.

• Astronauterna observerade en total solförmörkelse från rymden och fotograferade månens bortre sida för hand för första gången.

Nytt distansrekord

Den 6 april 2026 klockan 19:07 EDT nådde Orion-kapseln sitt maximala avstånd från jorden: 406 778 kilometer. Det gamla rekordet sattes av Apollo 13-besättningen den 15 april 1970, då de befann sig 400 171 kilometer från jorden. Det rekordet hade stått i 56 år.

Artemis 2-besättningen består av Christina Koch, Reid Wiseman, Victor Glover och Jeremy Hansen. Det är första gången en kvinna, en icke-amerikan och en svart person ingår i ett besättningsteam som färdas till månen.

Månens bortre sida

Den nästan sju timmar långa förbiflygningen gav astronauterna vyer av månen som inga mänskliga ögon tidigare sett. De observerade också en total solförmörkelse från sin position bortom månen.

Astronauterna hade med sig mobiltelefoner och surfplattor ombord och fick ta personliga foton, bland annat bilder av jorden genom Orions fönster.

Vetenskap ombord

Artemis 2 är ett testuppdrag och landar inte på månens yta. Ändå genomförs ett antal vetenskapliga experiment under färden.

Besättningen mäter strålning från solvinden med sex gånger högre detaljeringsgrad än vad Artemis 1 gjorde, tack vare ett bidrag från det tyska rymdorganet DLR. Astronauterna övervakar också sin egen hälsa och samlar in data om sömnmönster, hjärt-kärlhälsa, stress och immunfunktion.

En av experimenten kallas "organ-on-a-chip" och bygger på moderna medicinska framsteg. Besättningen fotograferar också urgamla kratrarna och lavafälten på månens yta, guidade av ett team på marken.

Framtida månbaser

Artemis-programmet syftar till att så småningom landa människor på månen och bygga permanenta baser där – en tydlig skillnad mot Apollos "flaggor och fotavtryck"-strategi.

De senaste människorna som besökte månen var Apollo 17:s Gene Cernan, Harrison Schmitt och Ronald Evans år 1972.

Besättningens hyllningar

Under förbiflygningen döpte besättningen två namnlösa kratrarna till "Integrity" – samma namn de gett sitt rymdskepp – och "Carroll", uppkallad efter Artemis 2-befälhavaren Reid Wisemans hustru, en sjuksköterska som avled 2020 efter en femårig cancersjukdom.

Innan uppskjutningen hade Apolloastronaut Jim Lovell spelat in ett meddelande till besättningen. Han avled i augusti förra året, men hans ord nådde astronauterna den 6 april: "Välkomna till mitt gamla grannskap."

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• Nasas avsiktliga rymdkrock med asteroiden Dimorphos förskjöt asteroidparets bana runt solen.

• Det är första gången forskare har kunnat mäta en sådan förändring, vilket bekräftar att tekniken fungerar för att avleda farliga asteroider.

• Molnet av bråte som slungades ut vid kollisionen fördubblade avledningseffekten jämfört med själva krocken.

Första mätningen av en förändrad solbana

År 2022 kraschade Nasa avsiktligt en rymdfarkost i den lilla asteroiden Dimorphos. Syftet var att testa om människan kan ändra en asteroids bana. Uppdraget, kallat DART (Double Asteroid Redirection Test), lyckades. Krocken förkortade Dimorphos omloppstid runt den större asteroiden Didymos med 32 minuter.

Nu visar en ny studie, publicerad i tidskriften Science Advances, att effekten var större än så.

Forskarna fann att krocken också förändrade asteroidparets gemensamma bana runt solen. Förskjutningen var liten – 150 millisekunder per varv runt solen – men det är första gången en sådan förändring har uppmätts.

Enligt Rahil Makadia, som ledde studien vid University of Illinois Urbana-Champaign, är det just en asteroids rörelse runt solen som behöver ändras om den är på kollisionskurs med jorden. Även små förändringar kan räcka för att undvika en katastrof.

Amatörastronomer hjälpte till

För att mäta förändringarna i asteroidernas solbana tog forskargruppen hjälp av dussintals amatörastronomer i bland annat Australien, Japan och USA. De mätte exakt när asteroidparet passerade framför avlägsna stjärnor vid olika punkter i sin bana. Stjärnornas kända positioner gjorde det möjligt att fastställa var Didymos och Dimorphos befann sig i rymden.

Forskarna använde också radardata som samlats in före och efter DART-krocken med hjälp av Goldstone-observatoriet i Kalifornien och Arecibo-observatoriet i Puerto Rico.

Bråtemolnet fördubblade effekten

Före kollisionen färdades asteroiderna runt solen i drygt 122 000 kilometer i timmen. DART ökade den hastigheten med ungefär fem centimeter i timmen.

En viktig upptäckt var att förskjutningen av solbanan inte enbart berodde på själva krocken. Molnet av bråte som slungades ut i rymden gav asteroiden en extra knuff i motsatt riktning, vilket fördubblade avledningseffekten. Steve Chesley, forskare vid Nasas Jet Propulsion Laboratory och medförfattare till studien, beskrev det som en rekyleffekt från det utslungade materialet.

Hera ska förfina mätningarna

Senare i år anländer rymdfarkosten Hera, som skickades upp av europeiska rymdorganisationen ESA 2024, till Didymos och Dimorphos. Hera ska undersöka efterverkningarna av DART-krocken i detalj – bland annat hur Dimorphos form förändrades, hur mycket bråte som frigjordes och om materialet åter landade på någon av asteroiderna eller lämnade paret helt.

Nasa och ESA fortsätter också att övervaka andra potentiellt farliga asteroider. I början av 2025 identifierade astronomer asteroiden 2024 YR4, som bedömdes ha en liten risk att träffa jorden 2032. Inom några månader kunde forskarna utesluta en kollision med jorden. I mars meddelade Nasa och ESA att nya observationer med James Webb-rymdteleskopet visar att asteroiden inte heller utgör något hot mot månen. Den beräknas passera cirka 21 200 kilometer ovanför månens yta.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• Blue Origin planerar att skjuta upp 5 408 satelliter för ett nytt kommunikationsnätverk kallat TeraWave.

• Nätverket ska kunna leverera datahastigheter på upp till 6 terabit per sekund var som helst på jorden.

• De första satelliterna ska placeras i omloppsbana under fjärde kvartalet 2027.

Extrema datahastigheter

TeraWave är konstruerat för att kunna leverera datahastigheter på upp till 6 terabit per sekund var som helst på jorden. Den höga hastigheten möjliggörs genom optisk kommunikation mellan satelliterna.

Enligt Blue Origin är nätverket utformat för att betjäna maximalt omkring 100 000 kunder. Till skillnad från Elon Musks Starlink, som riktar sig till privatpersoner, är TeraWave byggt specifikt för företagskunder.

Blue Origins vd Dave Limp uppger att det som skiljer TeraWave från konkurrenterna är att nätverket är specialbyggt för företagskunder.

Uppskjutning planerad till 2027

Blue Origin meddelar att de första satelliterna ska skjutas upp under det sista kvartalet 2027. Bolagets återanvändbara raket New Glenn, som har genomfört två uppskjutningar hittills, kommer sannolikt att spela en central roll i utplaceringen av satelliterna.

TeraWave adderar ytterligare ett satellitnätverk kopplat till Bezos. Han är även styrelseordförande för Amazon, som håller på att bygga ut ett annat nätverk kallat Leo, tidigare känt som Project Kuiper. Det nätverket omfattar 3 200 satelliter och riktar sig till konsumenter och företag. Hittills har Amazon placerat 180 satelliter i omloppsbana.

Ökad efterfrågan på datakapacitet i rymden

Lanseringen av TeraWave sammanfaller med en ökad aktivitet i rymdindustrin för att bygga datacenter i rymden. Efterfrågan på storskalig AI-databearbetning växer, och sådan bearbetning kräver på jorden enorma mängder energi och resurser.

Bezos har förutspått att rymdbaserade datacenter kommer att vara vanliga i omloppsbana inom de närmaste 10 till 20 åren. Även Musk har sagt att han planerar att bygga datacenter i rymden som komplement till Starlink-nätverket.

Starlink har för närvarande omkring 10 000 satelliter i omloppsbana och har rapporterat mer än sex miljoner kunder i minst 140 länder. Nätverket betjänar privatpersoner, företag, myndigheter och, genom varianten Starshield, amerikanska nationella säkerhetsmyndigheter.

Terminalerna kan integreras med befintlig infrastruktur

Enligt Blue Origin kan TeraWaves terminaler snabbt placeras ut världen över och kopplas samman med befintlig högkapacitetsinfrastruktur. Detta ska ge ytterligare ruttdiversitet och stärka nätverkets övergripande motståndskraft.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

För första gången på över 50 år ska en grupp människor lämna jorden och bege sig till månen. Det är fyra personer som åker, och de innehåller den första kvinnan, den första svarta personen och den första kanadensaren.

Innan du blir alldeles till dig – de ska inte landa! Utan "bara" åka runt månen. De har det förberedande uppdraget som Apollo 8 hade innan Apollo 11.

Trots att de inte landar så är den här missionen en stor sak. Sedan 1972 har ingen människa åkt på längre ifrån jorden än en låg omloppsbana. Det längsta en människa har färdats från jorden sedan Apollo 17 är 1 400,7 kilometer från jordytan. Denna höjd uppnåddes den 11 september 2024 under det privata rymduppdraget Polaris Dawn.

Artemis II, som denna mission heter, ska dessutom ta de fyra astronauterna längre från jorden än vad några människor tidigare befunnit sig. Artemis II planeras att som längst befinna sig cirka 413 000 kilometer från jorden.

Det exakta avståndet beror på var månen befinner sig i sin bana vid tidpunkten för uppskjutningen, men planen är att farkosten Orion ska flyga ungefär 7 400 kilometer bortom månens baksida.

Det nuvarande rekordet för hur långt människor har färdats från jorden sattes av besättningen på Apollo 13 år 1970. De nådde ett avstånd på 400 171 kilometer när de rundade månen för att ta sig hem efter sin olycka. Artemis II kommer alltså att slå detta rekord med drygt 10 000 kilometer.

Apollo 8, som alltså föregick månlandningen med Apollo 11, gav oss också ett av tidernas mest ikoniska fotografier: Earthrise.

På julafton 1968 kommer deras rymdkapsel fram från baksidan av månen, astronauten Bill Anders tittar ut genom ett fönster och ser något ingen annan människa sett förut. Han ser hur jorden "går upp". Istället för att solen går upp, är det jorden som stiger upp ur det svarta havet.

Att se jorden så där, som en julkula i den enorma rymden, gjorde något både med astronauterna och människorna på jorden. Det fick oss att ännu mer inse hur litet och skört vårt hem är och vi borde ta hand om det bättre. 1960-talets åsiktsströmningar kring miljö och natur stärktes av fotografiet och det användes när Earth Day inrättades.

Vi åkte ut i rymden för att utforska månen, men upptäckte jorden.

Allt vi kommer upptäcka under Artemis II vet vi inte, och det är den viktig del i varför utforskning är så viktigt. Det är först när man är där som de oväntade insikterna dyker upp.

Efter Artemis II följer logiskt nog Artemis III – och då ska vi landa. Då kommer den första kvinnan kliva ut på månens yta. Har vi svenskar en jädra tur kommer hon vara svensk. Eller i alla fall halvsvensk. Jessica Meirs mamma är svensk och Meir själv har dubbelt medborgarskap. Hon ingår i gruppen om 18 Artemis-astronauter. Håll tummarna!

Det långsiktiga målet nu är att stanna kvar

En avgörande skillnad med Artemis jämfört med Apollo är att den långsiktiga planen är att vi denna gång ska etablera en permanent närvaro på månen.

Etableringen sker genom en stegvis uppbyggnad av infrastruktur. Processen inleds i omloppsbana med rymdstationen Lunar Gateway, som kommer vara bemannad. På månytan tar den permanenta närvaron fast form under tidigt 2030-tal genom två kritiska steg:

1. Vid Artemis VII levereras en trycksatt rover (utvecklad av japanska JAXA och Toyota). Denna fungerar som en mobil husbil där astronauter kan bo och arbeta i "skjortärmsmiljö" (utan rymddräkt) i upp till 30 dagar, vilket drastiskt ökar räckvidden för utforskning.

2. Sedan följer Artemis VIII då en fast bostadsmodul landas. Den ska kunna husera fyra astronauter under längre perioder och utgör kärnan i baslägret.

Senare kommer allt mer byggnader och förmågor byggas ut.

Sedan den 2 november 2000, då den första besättningen anlände till Internationella rymdstationen, har minst en människa alltid befunnit sig i rymden.

Från 2030-talet kan det även komma att finnas människor permanent på månen.

När Reid Wiseman, Victor J. Glover, Christina Koch och Jeremy Hansen lyfter från Kennedy Space Center är det förhoppningsvis början på en ny era för människan. En där vi finns på två himlakroppar.

Intervju med Christer Fuglesang

Sveriges förste astronaut umgås med barnbarnen, men återkommer dagen därpå med svar på mina frågor.

Varför har det dröjt över 50 år sedan vi senast åkte till månen?

"Anledningen att USA (det var inte ”vi”, men alla människor vill gärna känna det som att det var hela mänskligheten) åkte till månen när de gjorde det på 1960-talet var att de kände sig tvungna att visa för sig själva och världen att de var bättre än ärkefienden Sovjetunionen mitt under det kalla kriget. Detta blev en mycket stor och viktig nationell angelägenhet, för vilken USA var beredd att satsa mycket stora pengar.

När målet var uppnått (som inte hade alls med forskning att göra, utan det blev bara en synnerligen bra bieffekt) var det inte görligt att fortsätta satsa flera procent av statsbudgeten på detta. Tanken var att man skulle först bygga billigare sätt att ta sig ut i rymden, vilket skulle bli rymdfärjan. Den blev dock aldrig billig.

Men idag, så har äntligen tekniken kommit ifatt ekonomin, skulle man kunna säga och det är inte orimligt dyrt att ta sig till månen. Ytterligare en orsak är att det inte funnits någon geopolitisk konkurrens om månen förrän nyligen, då Kina också sagt att de tänker skicka människor till månen."

Dessa astronauter ska inte landa på månen, utan åka runt den. Kan du beskriva vad som är speciellt med denna resa och vad NASA och andra Artemis-partners hoppas lära sig av den.

"Det är inget riktigt speciellt, från en forsknings eller utforskningssynpunkt. Samma resa gjordes första gången 1968 med Apollo-8, som dessutom gick in i bana runt månen, vilket Artemis II inte ska göra. Men ett par nya saker är att det är internationellt (Apollo var 100 procent nationellt amerikanskt), med en kanadensisk astronaut och servicemodulen till Orionkapseln är europeisk.

Huvudsyftet är dels att testa att allt fungerar med besättning ombord (Artemis-I testade det mesta obemannat i november 2022) samt visa att vi nu börjar resan tillbaka till månen."

Skillnaden mot nu och då är att denna gång är det långsiktiga målet att stanna kvar och etablera en permanent närvaro på månen. Vad krävs då till skillnad från att "bara" åka på enskilda resor?

"Mer logistik i början. Vatten, syre, mat ska räcka längre. Kraftförsörjningssystem. Sedan bygga upp system så att man kan återvinna restprodukter (urin, koldioxid som andas ut). Mycket av detta har utvecklats på ISS och kan tillämpas, eller modifieras för månen.

På sikt – den heliga gralen – är dock att kunna lära sig använda månens resurser, vilka dock är tämligen spartanska. Ytterst lite vatten till exempel, men med nya smarta tekniker kommer det gå. ISRU – In-situ Resource Utilization, som det heter."

Vilken rymdnyhet tycker du är störst: Att jag valts in i Rymdstyrelsens styrelse eller att vi åker till månen igen?

"Mathias i RS styrelse! Mer oväntat än att ”vi” äntligen är på väg tillbaka till månen igen. ☺️"

Mathias Sundin
Arge optimisten

• Eric och Wendy Schmidt satsar på att bygga fyra stora teleskop, inklusive ett rymdteleskop som ska konkurrera med Hubble.

• Projekten använder befintlig teknik och ska vara i drift inom fyra år, jämfört med de tio år eller mer som traditionella teleskop tar att bygga.

• Ett av teleskopen, Argus Array, består av 1 200 små teleskop som tillsammans kan fotografera hela norra himlavalvet på några minuter.

Schmidt Sciences, som är en del av Eric och Wendy Schmidts filantropiska verksamhet, finansierar byggandet av fyra nya teleskop. Eric Schmidt är tidigare vd för Google. Organisationen presenterade sina planer vid ett möte med American Astronomical Society i Phoenix den 9 januari 2026.

De fyra teleskopen går under samlingsnamnet Eric and Wendy Schmidt Observatory System. De inkluderar rymdteleskopet Lazuli, Argus Array som kontinuerligt fotograferar natthimlen på norra halvklotet, Deep Synoptic Array som skannar kosmiska radiofrekvenser, och Large Fiber Array Spectroscopic Telescope som samlar in ljus från avlägsna stjärnor, planeter och galaxer.

Snabbare och billigare än traditionella projekt

Målet är att ha alla fyra teleskop i drift inom fyra år. Det är en kort tid jämfört med de tio år eller mer som astronomiska anläggningar i världsklass ofta tar att färdigställa.

Arpita Roy, chef för Astrophysics and Space Institute vid Schmidt Sciences, beskrev projektet som ett experiment i att accelerera astrofysiska upptäckter.

Projekten använder i stor utsträckning teknik som redan finns tillgänglig, särskilt de högpresterande datorchips som drivit utvecklingen inom artificiell intelligens. Tekniken kombineras på nya sätt för att erbjuda nya möjligheter för astronomer.

Schmidt Sciences har i flera år i tysthet finansierat förstudier, teknikutveckling och prototyper. Nu har organisationen avtal med universitet som ska hantera de markbaserade systemen, och tillverkningen av komponenter har påbörjats.

Kortare livslängd men lägre kostnad

Till skillnad från traditionella teleskop som är byggda för att vara i drift i decennier, planerar Schmidt Sciences för kortare drifttider.

Roy sa att organisationen planerar att driva dessa experiment under definierade livstider och sedan gå vidare till nästa projekt. De livstider de förbinder sig till nu är tre till fem år.

Tanken är att teleskopen kan ersättas av nya observatorier som drar nytta av ständigt förbättrad teknik. Det kan fortfarande vara billigare än det traditionella tillvägagångssättet.

Stuart Feldman, president för Schmidt Sciences, sa att Lazuli-rymdteleskopet kostar hundratals miljoner dollar. De markbaserade teleskopen är inte heller billiga, men paret Schmidt ville inte avslöja exakt hur mycket de investerar.

Rymdteleskopet Lazuli ska konkurrera med Hubble

Lazuli kommer att ha en spegel som är något större än den i Hubble-rymdteleskopet. Ursprungligen tillverkades en spegel på sex meter i diameter, vilket skulle göra den mer än dubbelt så bred som Hubbles. Men den spegeln består av ett enda stycke glas och kan bara skickas upp i omloppsbana med Starship, SpaceX raket som fortfarande är under utveckling.

Eftersom utvecklingen av Starship har gått långsammare än utlovat ändrade Schmidt Sciences sina planer hösten 2024.

Feldman sa att Starships tidsscheman är formbara och att de kommer att återkomma till frågan i framtiden.

Projektet har sitt ursprung i diskussioner mellan Feldman och Saul Perlmutter, en astrofysiker vid Berkeley som delade Nobelpriset i fysik 2011 för upptäckten att universums expansion accelererar.

Lazuli kommer att vara mer kapabel att mäta färgerna hos exploderande vita dvärgar. Förskjutningen av våglängderna mot den rödare delen av spektrumet visar hur snabbt avlägsna galaxer rör sig bort från oss. Nyare observationer indikerar att supernovor från vita dvärgar inte alla är exakt likadana, och att mörk energis natur har förändrats över tid. Lazuli kan ge data som hjälper till att lösa mysteriet.

Rymdfarkosten kan också svänga snabbare i rymden än Hubble eller James Webb-rymdteleskopet, vilket gör att den kan mäta nyupptäckta supernovor när de når maximal ljusstyrka. Lazuli kommer också att kunna studera planeter kring andra stjärnor genom att blockera bländningen från stjärnorna.

1 200 små teleskop ska fotografera hela natthimlen

Argus Array kommer att bestå av 1 200 små teleskop, var och en med en spegel på 28 centimeter. De är arrangerade ovanpå åtta cirkulära fästen som rör sig i samklang. Designen inkluderar inte en traditionell skyddande teleskopkupol utan är istället inrymd i vad som ser ut som ett lagerbyggnad med takfönster.

Nicholas Law, professor i astronomi och fysik vid University of North Carolina som övervakar Argus, sa att de små teleskopen kommer att skanna hela himlen inom några minuter. De 1 200 teleskopen kan inte lika lätt upptäcka snabbrörliga objekt som asteroider och är inte designade för att se lika långt ut i rymden. Men de täcker himlen snabbare.

Eftersom Argus kontinuerligt täcker hela himlen kan det omedelbart följa upp när ett annat instrument gör en upptäckt. Om LIGO, Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory, upptäcker gravitationsvågor från en kollision mellan svarta hål någonstans på norra halvklotets himmel, kan Argus se om det finns någon visuell motsvarighet till händelsen.

Argus sparar all data som samlats in under den föregående veckan. Astronomer kan gå tillbaka och se om det fanns tecken på något som hände innan LIGO upptäckte gravitationsvågorna.

Enligt Law kan systemet fungera nästan som en tidsmaskin.

Platsen för teleskopet har ännu inte tillkännagivits, men Law sa att det troligen blir i Texas. Han hoppas att det ska samla sitt första ljus 2027. Alex Gerko, en ryskfödd brittisk miljardär och finanshandlare, samfinansierar projektet med Schmidt Sciences.

Radioteleskop med 1 650 paraboler

Deep Synoptic Array kommer att bestå av 1 650 radioparaboler, var och en sex meter bred, utspridda över 24 000 hektar i Nevada. Det undersöker himlen vid radiovåglängder istället för synligt ljus.

Gregg Hallinan, professor i astronomi vid California Institute of Technology, sa att teleskopet är oöverträffat jämfört med något teleskop nu eller i framtiden som för närvarande planeras. Han påpekade att varje radioteleskop som någonsin byggts under det senaste seklet kombinerat har hittat cirka tio miljoner radiokällor. Deep Synoptic Array kommer att fördubbla det under de första 24 timmarna.

Under den femåriga undersökningen förväntas teleskopet hitta en miljard radiokällor i universum. Byggandet kan börja nästa år.

Spektroskopi i stor skala

Large Fiber Array Spectroscopic Telescope, LFAST, kommer att bestå av många optiska teleskop. Dess huvudsakliga syfte är att mäta spektra, eller färger, inte ta fotografier. Den färginformationen är nyckeln till att förstå kortvariga händelser som supernovor och identifiera innehållet i atmosfärer på planeter kring andra stjärnor.

Chad Bender, astronom vid University of Arizona som ansvarar för LFAST, sa att astronomer vill samla in många fler spektra, men det finns inte tillräckligt med tid tillgänglig på nuvarande teleskop.

Eftersom många mindre teleskop är billigare än ett stort, är förhoppningen att LFAST ska ge den kapaciteten till en lägre kostnad. Teamet i Arizona bygger för närvarande en prototyp som ska testas, och beroende på hur den fungerar kan designen modifieras och utökas.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• Overview Energy har testat att överföra tusentals watt från ett flygplan till en markbaserad mottagare med hjälp av nära-infrarött laserljus.

• Företaget planerar att skjuta upp en demonstrationssatellit i låg omloppsbana 2028 och operativa satelliter i geosynkron omloppsbana redan 2030.

• Tekniken gör det möjligt att leverera solenergi till befintliga solkraftsanläggningar på marken när solen inte skiner.

Lyckad flygtest på fem kilometers höjd

Det amerikanska startupföretaget Overview Energy har genomfört ett test där de överförde kraft från ett flygplan på 5 000 meters höjd till en mottagare på marken. Testet använde ett nära-infrarött laserljus för att skicka tusentals watt av effekt. På marken omvandlades laserljuset till elektricitet.

Företagets grundare och vd Marc Berte beskriver testet som en integrerad systemtest av alla komponenter. Metoden för spårning och styrning är densamma som ska användas i rymden.

En annan metod än tidigare koncept

Rymdbaserad solkraft har diskuterats i över 50 år. Overview Energy använder en annorlunda metod än många tidigare förslag. Istället för mikrovågor använder företaget nära-infrarött laserljus. Detta gör att sändarantennen på rymdfarkosten kan minskas från hundratals meter till ungefär en halv meter.

Lasern är av låg intensitet. Det innebär att det är säkert att stå i strålen. Att befinna sig i strålen i dagsljus motsvarar ungefär att vara på en vit sandstrand eller i snö en solig dag.

Företaget planerar att skicka kraften till befintliga solkraftsanläggningar på jorden. Dessa anläggningar kan då generera el även när solen inte skiner lokalt.

Nätverk av mottagare löser molnproblemet

Det nära-infraröda laserljuset kan inte penetrera moln. Företaget planerar att arbeta med ett nätverk av mottagare på olika platser. På så sätt är det troligt att en eller flera mottagare alltid är tillgängliga.

Satellitplaner för 2028 och 2030

Overview Energy har bokat en plats på SpaceX Bandwagon-7-uppdraget som skjuts upp i början av 2028. Då ska en demonstrationssatellit i låg omloppsbana testas. Satelliten kommer att använda samma typ av laser och optik som flygtestet.

Efter demonstrationen i låg omloppsbana planerar företaget att placera operativa rymdfarkoster i geosynkron omloppsbana. Den första kan skjutas upp redan 2030. Varje rymdfarkost ska leverera minst en megawatt elektricitet med hjälp av stora utfällbara solpaneler.

Rymdfarkosterna är designade för att vara ungefär dubbelt så tunga som dagens stora kommersiella kommunikationssatelliter i geosynkron omloppsbana. De kan skjutas upp med flera olika typer av raketer.

Massproduktion framför storskaliga satelliter

Företaget planerar att massproducera rymdfarkoster istället för att göra enskilda farkoster större. Berte hänvisar till att Starlink och andra megakonstellationer har visat att massproduktion ofta är mer ekonomiskt fördelaktigt än att skala upp enskilda enheter.

Tidigare NASA-chefen Mike Griffin, som nu rådger företaget, har uttalat att detta är det första koncept för rymdbaserad solenergi på 48 år som han tror kan fungera.

Företagets bakgrund

Marc Berte började arbeta med konceptet 2017. Företaget startade 2021 inom Vast, ett rymdföretag grundat av miljardären Jed McCaleb. När Vast valde att fokusera på kommersiella rymdstationer blev Overview Energy ett separat företag.

Sedan dess har Overview Energy samlat in nästan 20 miljoner dollar i två investeringsrundor. Företaget har sitt huvudkontor i Ashburn i Virginia och har cirka 25 anställda.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• Saab investerar 10 miljoner dollar i Pythom och leder bolagets senaste finansieringsrunda.

• Pythom grundades av svenska utforskarna Tina och Tom Sjögren som har tre rekord i Guinness rekordbok.

• Företaget utvecklar lätta raketer som kan installeras snabbt för att göra tillgång till rymden mer flexibel och prisvärd.

Grundare med unik bakgrund

Saab har gjort en strategisk investering i Pythom, ett rymdteknikföretag grundat av svenskarna Tina och Tom Sjögren. Pythom utvecklar lätta raketer som kan installeras snabbt. Företagets raketer är utformade för att göra tillgång till rymden mer flexibel, prisvärd och robust.

Saab investerar 10 miljoner dollar i Pythom och agerar huvudinvesterare i bolagets senaste finansieringsrunda. Målet med finansieringsrundan är att påskynda företagets utveckling och utplacering av dess uppskjutningssystem.

Tina och Tom Sjögren grundade Pythom efter att ha gjort karriär som utforskare och äventyrare. Warp News har tidigare skrivit om paret och deras planer att ta sig till Mars. Tina Sjögren finns med två gånger i Guinness rekordbok som första kvinna att slutföra en skidresa utan assistans till Nordpolen och som första kvinna att genomföra tre polernas-utmaningen. Tillsammans med Tom Sjögren innehar hon även rekordet för snabbaste tid att gå till båda polerna utan stöd.

Efter att ha bestigit Mount Everest och nått både Nord- och Sydpolen började paret fundera på rymden som nästa utmaning. De började åka på rymdkonferenser och prata med astronauter, forskare och raketingenjörer. Där fick de veta att teknologin för att ta människor till Mars har funnits i årtionden, men att politikerna inte prioriterat att satsa tillräckligt med pengar på det.

Byggde egen raketmotor

Paret insåg att de var tvungna att bygga sin egen raket, sin egen raketmotor och sitt eget rymdskepp. De använde internet för att få tillgång till gamla patent, studier och kurser från Stanford och MIT.

Pythom utvecklade raketmotorn Asterex som nådde det högsta trycket i kammaren för en liten raketmotor någonsin. Trycket var dubbelt så högt som hos deras bästa konkurrenter och över 90 procent av det som teoretiskt var möjligt.

Verksamhet i två länder

Pythom har idag verksamhet i både Sverige och USA. Företagets sätt att utveckla raketer fokuserar på tre huvudområden: överkomlighet, enkelhet och snabbhet. Detta stämmer överens med Saabs långsiktiga vision om en spridd och motståndskraftig infrastruktur för raketuppskjutningar.

Stärker Sveriges position

Investeringen i Pythom stödjer Saabs strategi att täcka kapacitetsluckor inom rymddomänen. Den ska påskynda innovation inom områden som är kritiska för nationell säkerhet och stärka Sveriges rymdförmåga. Detta ligger i linje med Saabs ambition att bidra till de globala försvarskrav som uppstår inom rymden.

Marcus Wandt, chef för Group Strategy and Technology på Saab, säger att Pythoms vision och teknik ger en möjlighet att utveckla Sveriges och dess allierades rymdförmåga på ett sätt som är både praktiskt och framåtblickande.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• Blue Origin blev det andra företaget någonsin att landa en orbital raket på en plattform till havs.

• Landningen visar att återanvändbara raketer inte längre är unikt för SpaceX, vilket ökar konkurrensen i rymdbranschen.

• NASA:s ESCAPADE-uppdrag består av två identiska satelliter på väg mot Mars för att studera planetens magnetiska miljö.

Historisk landning skapar konkurrens

Blue Origin sköt upp sin raket New Glenn den 13 november 2025 från Cape Canaveral Space Force Station i Florida. Raketen lyfte med NASA:s ESCAPADE-uppdrag ombord.

Det som gör uppskjutningen historisk är att Blue Origin blev det andra företaget någonsin att landa en orbital raket på en plattform till havs. Tidigare har bara SpaceX lyckats med denna bedrift. SpaceX har genomfört över 500 sådana landningar med sina Falcon 9- och Falcon Heavy-raketer.

Blue Origin lyckades landa raketens första steg på plattformen Jacklyn, som är uppkallad efter Jeff Bezos mor. Detta var andra gången som New Glenn flög och första gången företaget lyckades med landningen.

Att två kommersiella rymdföretag nu kan återanvända sina raketer visar att SpaceX framgång inte var en tillfällighet. Återanvändningen av raketer har varit nyckeln till att minska kostnaderna för att nå rymden.

Blue Origins landning skapar verklig konkurrens för SpaceX, särskilt dess Starship-raket. Det ger också fler uppskjutningsalternativ för NASA, den amerikanska regeringen och andra kommersiella kunder. Detta minskar beroendet av SpaceX eller något annat enskilt uppskjutningsföretag.

New Glenns kapacitet och betydelse

New Glenn är Blue Origins första raket för omloppsbana. Raketen är 98 meter hög och kan transportera cirka 45 ton last till låg omloppsbana. Det första steget är designat för att kunna flyga minst 25 gånger.

Raketen drivs av sju BE-4-motorer. New Glenn är längre och kraftfullare än SpaceX Falcon Heavy, som för närvarande är SpaceX mest kraftfulla tillgängliga raket, och kan transportera mer last till omloppsbana.

Blue Origin har flera New Glenn-raketer i produktion och flera års ordrar. Kunder inkluderar NASA, Amazon Project Kuiper, AST SpaceMobile och flera telekommunikationsleverantörer.

Uppdraget var New Glenns andra certifieringsflyg för National Security Space Launch-programmet. Blue Origin certifierar raketen med US Space Force för att möta nationella säkerhetsmål. När certifieringen är klar kan företaget konkurrera om kontrakt för att skjuta upp känsliga spanings- och försvarssatelliter för den amerikanska regeringen.

Två identiska satelliter mot Mars

ESCAPADE är en förkortning för Escape and Plasma Acceleration and Dynamics Explorers. Uppdraget består av två identiska satelliter som kallas Blue och Gold efter University of California, Berkeleys färger.

Satelliterna ska studera hur solvinden interagerar med Mars magnetiska miljö och hur denna interaktion driver bort planetens atmosfär. Målet är att förstå hur Mars förlorade sin tjocka atmosfär för miljarder år sedan.

Varje satellit bär samma fyra vetenskapliga instrument. Båda satelliterna kommer att befinna sig i omloppsbana runt Mars samtidigt och ta mätningar från nästan hela planetens övre atmosfär och magnetosfär, från höjder mellan 160 och 10 000 kilometer.

Det är första gången som ett Mars-uppdrag skickar mer än en satellit för att cirkulera i omloppsbana runt planeten.

Ovanlig färdväg till Mars

ESCAPADE följer en ovanlig väg till Mars. Satelliterna reser först till Lagrange-punkt 2, en gravitationellt stabil punkt cirka 1,5 miljoner kilometer från jorden. Där kommer de att vänta i ett år och studera rymdväder tills nästa färdfönster mot Mars öppnar sig.

I slutet av 2026 lämnar satelliterna Lagrange-punkt 2, svänger förbi jorden för att få extra fart och börjar sedan sin färd mot Mars. De beräknas nå Mars omloppsbana i september 2027.

Normalt öppnas färdfönster till Mars var 26:e månad, och uppdrag skjuts upp i vågor under dessa perioder. Den senaste uppskjutningen till Mars innan ESCAPADE var NASA:s Perseverance-rover den 30 juli 2020.

Den flexibla färdväg som ESCAPADE använder kan göra det möjligt för framtida uppdrag att skjutas upp över flera månader istället för under ett specifikt färdfönster. Detta skulle kunna vara användbart om hundratals eller tusentals farkoster behöver skickas till Mars.

Rocket Labs första interplanetära uppdrag

De två ESCAPADE-satelliterna byggdes av företaget Rocket Lab. Det är första gången som det Kalifornien-baserade företaget deltar i ett interplanetärt uppdrag. Rocket Lab skickade tidigare NASA:s CAPSTONE-uppdrag till månen i juni 2022.

Företaget arbetar också på ett privat uppdrag för att söka efter tecken på liv i Venus moln. De är också involverade i NASA:s arbete med att ta hem prover från Mars som Perseverance-rovern samlar in.

ESCAPADE-uppdraget är en del av NASA:s SIMPLEx-program, som står för Small, Innovative Missions for Planetary Exploration. Programmet syftar till att uppmuntra forskare och företag att utveckla sätt att använda små och billiga satelliter för vetenskapliga undersökningar. ESCAPADE-uppdragets kostnad uppskattades till under 100 miljoner dollar, jämfört med 300 till 600 miljoner dollar för andra NASA-satelliter i omloppsbana runt Mars.

Betydelse för NASA:s månprogram

Blue Origin planerar att använda New Glenn för olika uppdrag åt kunder som NASA och Amazon. Detta inkluderar uppdrag till jordens omloppsbana och så småningom till månen för att stödja Blue Origins egna mån- och rymdutforskningmål, samt NASA:s.

New Glenn kan bli viktig för NASA:s Artemis-program, som strävar efter att återvända människor till månen. Under de senaste månaderna har flera rymdpolitiska ledare och NASA-tjänstemän uttryckt oro för att Artemis går för långsamt framåt. Om Artemis stagnerar kan Kina få möjlighet att ta ledningen och nå månens sydpol före NASA och dess partners.

Blue Origin har beskrivit sina planer för månutforskning. De börjar med uppskjutningen av deras obemannade månlandare Blue Moon tidigt nästa år. Företaget utvecklar också en bemannad version av Blue Moon som de kommer att använda på Artemis V-uppdraget, den planerade tredje månlandningen med människor.

Blue Origin-tjänstemän har sagt att de för diskussioner med NASA om hur de kan hjälpa till att påskynda Artemis-programmet.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

Detta nyhetsbrev är för dig som är Premium Supporter hos Warp News, men det går fint att dela det med vänner och bekanta.

Förra veckan hände två saker som mestadels blev notiser i nyhetsmedia. Blue Origin landade en orbital raket och Waymo började köra robotaxi på motorvägar.

Jag som följt båda dessa utvecklingar i flera år fascineras över hur lite uppmärksamhet de får. Var och en för sig kommer de ha en massiv påverkan på vår värld.

Pausa vardagen i två minuter och ta in framtiden.

Betydelsen av självkörande fordon

Det genomförs nu hundratusentals taxiresor utan förare. Än så länge i begränsade områden, men dessa expanderar snabbt. Waymo har tidigare bara funnits i en handfull städer, nu adderar man motorvägar i stora delar av Kalifornien. Tesla erbjuder också en taxitjänst, än så länge med säkerhetsförare, men den försvinner snart. Flera kinesiska företag är i full gång och mindre tester kommer utföras i Europa.

Utvecklingen går stadigt och generativ AI har öppnat ny möjligheter att skapa virtuella miljöer där bilarna kan övningsköra.

Något hinder mot att få i det närmaste perfekt fungerade självkörande fordon under kommande decenniet tycks inte finnas. Det gäller "bara" att fortsätta utveckla.

Det innebär att vi under de närmaste årtiondena kommer göra alla fordon självkörande.

Dessa fordon kommer köra mycket säkrare och miljövänligare. Transporter kommer bli billigare, fordonen kommer se annorlunda ut, stadsplanering kommer ändras när vi får mindre eller annat behov av parkeringsplatser, affärsmodeller för olika typer av transportföretag kommer ändras – och mycket mer. En hel yrkeskategori – chaufförer – kommer bli arbetslösa, men vi har som sagt årtionden på att ställa om.

Denna massiva förändring borde få mycket större uppmärksamhet och påverka hur vi ser på och planerar vår framtid.

Betydelsen av att landa raketer

Tio år efter att SpaceX blev först med att landa en orbital raket (som kan gå i omloppsbana) lyckades Blue Origin upprepa bedriften. Vid första försöket landade den snyggt på ett fartyg ute till havs.

För SpaceX är detta rutin. I förrgår landade man en Falcon 9-raket för femhundrade gången. Men att ett annat bolag nu också klarar det gör att förmågan håller på att bli allmängods.

När en raket landas kan den återanvändas. Vilket självfallet är mycket billigare än att bygga en ny varje gång. Därför har kostnaden att nå rymden börjat minska och kommer sjunka dramatiskt. För sisådär tio år sedan kostade det 100 000 kronor att skjuta upp ett kilo till rymden. Den kostnaden kan framöver bli så låg som 100 kronor.

Det innebär att launchkostnaden kommande årtionden kommer att sjunka 99,9 procent.

Det gör rymden tillgänglig på ett helt annat sätt. Förutom att vi kommer ha miljontals satelliter och fler missioner ut i solsystemet, lär vi också få se ett flertal allt större rymdstationer. Framförallt vår närmaste rymd kommer bli ett extra lager på jorden.

Blue Origins grundare, Jeff Bezos, ser framför sig att vi flyttar allt mer industri till rymden.

Denna massiva förändring borde få mycket större uppmärksamhet och påverka hur vi ser på och planerar vår framtid.

Vakna!

Återkommande läsare av Warp News har följt denna utveckling sedan vi grundades år 2020. Under taggarna självkörande fordon och rymd har vi både rapporterat nyheter och försökt förklara vad som händer.

Men resten av världen behöver vakna. Negativa nyheter får återkommande stora rubriker, trots att de tjatats till leda. Den här sortens nyheter borde få minst lika stort genomslag. Förutom att det är viktiga saker att förstå, är det ju också spännande och intressant.

Nu är de två minuter som jag utlovade slut, men ha gärna dessa två utvecklingar i bakhuvudet när du tänker på både nutid och framtid.

Mathias Sundin
Arge optimisten

• SpaceX kommer att bygga datacenter i rymden med hjälp av uppgraderade Starlink-satelliter.

• Starlink V3-satelliter får en kapacitet på 1 Tbps, tio gånger mer än nuvarande satelliter.

• SpaceX kan skjuta upp cirka 60 V3-satelliter per Starship-raket från första halvåret 2026.

SpaceX använder Starlink-satelliter

Intresset för datacenter i rymden ökar i takt med att artificiell intelligens kräver mer datorkraft och lagringsutrymme. Nu meddelar SpaceX att företaget kommer att bygga datacenter i rymden, skriver Ars Technica.

SpaceX meddelade på X att Starlink-satelliter kan användas för datacenter i rymden. Företaget förklarade att det räcker med att skala upp Starlink V3-satelliter som har höghastighetslaserlänkar.

SpaceX äger och driver mer rymdbaserad infrastruktur än något annat företag eller land i världen. Starlink-konstellationen levererar redan bredband till miljontals kunder globalt och gör vinst.

Tio gånger högre kapacitet

Nuvarande Starlink V2 mini-satelliter har en maximal nedlänkningskapacitet på cirka 100 Gbps (gigabit per sekund). V3-satelliterna får en kapacitet på 1 Tbps (terabit per sekund), vilket är tio gånger högre.

Den första generationen Starlink-satelliter som sköts upp för drygt fem år sedan vägde cirka 300 kg och hade en kapacitet på 15 Gbps. Starlink V3-satelliter kommer att väga 1 500 kg.

Starship möjliggör storskalig uppskjutning

SpaceX planerar att skjuta upp cirka 60 Starlink V3-satelliter per Starship-raket. Uppskjutningarna kan ske redan under första halvåret 2026. SpaceX har redan testat en satellitdispenser på Starship.

Ingen annan aktör i satellitindustrin kommer i närheten av den här kapaciteten. Till jämförelse tog det Viasat nästan ett decennium och hundratals miljoner dollar att bygga Viasat-3 med Boeing. Den här geostationära satelliten har en kapacitet på 1 Tbps och består av en enda satellit.

Fler techbolag satsar på rymdbaserade datacenter

Amazon-grundaren Jeff Bezos förutspådde tidigare i oktober att datacenter med gigawatt-skala kommer att byggas i rymden inom de närmaste 10 till 20 åren. I maj framkom det att Googles förre vd Eric Schmidt förvärvade Relativity Space på grund av hans intresse för rymdbaserade datacenter.

Flera startup-företag som Starcloud har redan börjat arbeta med tekniken. Datacenter i rymden får obegränsad energi från solen och undviker miljökostnaderna för markbaserade anläggningar.

Caleb Henry, forskningschef på Quilty Space, konstaterar att momentumet från tunga aktörer i techindustrin är värt att uppmärksamma. Om de börjar investera pengar kan det leda till en transformation av vad som görs i rymden.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• SpaceX genomförde sin 135:e Falcon 9-uppskjutning under 2025, vilket överträffar företagets totala antal för hela 2024.

• Siffran 135 motsvarar det totala antalet uppskjutningar som NASA:s rymdfärjor genomförde under programmets 30-åriga livstid.

• Företaget satte också nytt rekord för snabbaste omgång mellan uppskjutningar från samma raket i Kalifornien med två dygn och 10 timmar.

Fler uppskjutningar än något tidigare år

SpaceX sköt på lördagsmorgonen upp en sats Starlink-satelliter som blev företagets 135:e Falcon 9-uppskjutning under året. Det slog företagets rekord för antal orbitala uppskjutningar som uppnåddes under hela 2024.

Uppdraget kom nästan en vecka efter att SpaceX sköt upp sin 10 000:e Starlink-satellit. Spaceflight Now rapporterar om rekorden.

Lika många uppskjutningar som rymdfärjan på 30 år

Siffran 135 motsvarar antalet uppskjutningar som NASA:s rymdfärjor genomförde under hela programmets 30-åriga livstid. SpaceX kommer alltså att skjuta upp fler Falcon 9-raketer under 2025 än vad rymdfärjorna gjorde under tre decennier.

Snabbaste omgång från Vandenberg

SpaceX sköt på måndagen upp en Falcon 9-raket från Vandenberg Space Force Base i Kalifornien. Uppskjutningen av Starlink 11-21 skedde två dygn, 10 timmar, 22 minuter och 59 sekunder efter föregående uppskjutning från samma plattform. Det tidigare rekordet från samma vecka låg på två dygn, 18 timmar, 52 minuter och 20 sekunder.

Raketen lämnade Space Launch Complex 4 East klockan 5:43 lokal tid på eftermiddagen. Uppskjutningen placerade 28 satelliter av typen V2 Mini i låg omloppsbana runt jorden.

Raketen landade efter sjutton tidigare flygningar

Falcon 9-raketen som användes har beteckningen B1082. Den har flugit 17 gånger tidigare, inklusive uppdrag USSF-62, NROL-145, OneWeb Launch 20 och 13 Starlink-uppdrag.

Drygt åtta och en halv minut efter starten landade raketen på drönarbåten "Of Course I Still Love You". Det var den 161:a landningen på den båten och den 525:e raketlandningen totalt för SpaceX.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• Deep Loop Shaping minskar brus med 30 till 100 gånger i LIGO-observatoriet.

• Metoden kan hjälpa astronomer att upptäcka hundratals fler kollisioner mellan svarta hål och neutronstjärnor per år.

• Tekniken testades framgångsrikt på det verkliga LIGO-systemet i Louisiana.

Deep Loop Shaping

Forskare vid Google DeepMind har utvecklat en ny AI-metod som förbättrar kontrollen av gravitationsvågsobservatorier. Metoden kallas Deep Loop Shaping och hjälper astronomer att bättre förstå universums dynamik och bildande.

Deep Loop Shaping minskar brus och förbättrar kontrollen i observatoriets återkopplingssystem. Detta hjälper till att stabilisera komponenter som används för att mäta gravitationsvågor. Gravitationsvågor är små krusningar i rymdens och tidens struktur som skapas av händelser som kollisioner mellan neutronstjärnor och sammanslagningar av svarta hål.

Metoden utvecklades i samarbete med LIGO (Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory) som drivs av Caltech, och GSSI (Gran Sasso Science Institute). Forskarna bevisade att metoden fungerar vid observatoriet i Livingston, Louisiana.

LIGO mäter med extrem precision

LIGO mäter egenskaperna och ursprunget av gravitationsvågor med otrolig noggrannhet. Men den minsta vibration kan störa mätningarna, även från vågor som kraschar 160 kilometer bort vid Mexikanska golfens kust. För att fungera förlitar sig LIGO på tusentals kontrollsystem som håller varje del i nästan perfekt linje och anpassar sig till miljöstörningar med kontinuerlig återkoppling.

Deep Loop Shaping minskar brusnivån i den mest instabila och svåra återkopplingsloopen på LIGO med 30 till 100 gånger. Detta förbättrar stabiliteten hos interferometerns känsliga speglar. Att tillämpa metoden på alla LIGO:s spegelkontrollslingor kan hjälpa astronomer att upptäcka och samla data om hundratals fler händelser per år, med mycket större detaljer.

Observatoriet använder interferens av laserljus för att mäta gravitationsvågornas egenskaper. Genom att studera dessa egenskaper kan forskare förstå vad som orsakade dem och var de kom ifrån. Observatoriets lasrar reflekteras från speglar placerade fyra kilometer från varandra, inhysta i världens största vakuumkammare.

Störningar från minsta vibrationer

När gravitationsvågor passerar genom LIGO:s två fyra kilometer långa armar, vrider de rymden mellan dem och förändrar avståndet mellan speglarna i vardera änden. Dessa små skillnader i längd mäts med ljusinterferens till en noggrannhet av 10^-19 meter, vilket är en tiondel av en protonstorlek. Med så små mätningar måste LIGO:s detektorspeglar hållas extremt stilla, isolerade från miljöstörningar.

Detta kräver ett system för passiv mekanisk isolering och ett annat kontrollsystem för att aktivt undertrycka vibrationer. För lite kontroll får speglarna att svänga, vilket gör det omöjligt att mäta något. Men för mycket kontroll förstärker faktiskt vibrationer i systemet istället för att undertrycka dem, vilket dränker signalen i vissa frekvensområden.

Dessa vibrationer, kända som "kontrollbrus", är ett kritiskt hinder för att förbättra LIGO:s förmåga att titta in i universum. Forskningsteamet designade Deep Loop Shaping för att gå bortom traditionella metoder och eliminera kontrollenheten som en meningsfull orsak till brus.

Förstärkningsinlärning med frekvensdomänbelöningar

Deep Loop Shaping använder en förstärkningsinlärningsmetod med frekvensdomänbelöningar och överträffar den senaste återkopplingskontrollprestandan. I en simulerad LIGO-miljö tränade forskarna en kontrollenhet som försöker undvika att förstärka brus i observationsbandet som används för att mäta gravitationsvågor.

Genom upprepad interaktion, styrd av frekvensdomänbelöningar, lär sig kontrollenheten att undertrycka kontrollbruset i observationsbandet. Kontrollenheterna lär sig att stabilisera speglarna utan att lägga till skadligt kontrollbrus, vilket sänker brusnivåerna med en faktor på tio eller mer.

Framgångsrika tester på verklig hårdvara

Forskarna testade sina kontrollenheter på det verkliga LIGO-systemet i Livingston, Louisiana. De fann att de fungerade lika bra på hårdvara som i simulering. Resultaten visar att Deep Loop Shaping kontrollerar brus upp till 30-100 gånger bättre än befintliga kontrollenheter.

Metoden eliminerade den mest instabila och svåra återkopplingsloopen som en meningsfull bruskälla på LIGO för första gången. I upprepade experiment bekräftade forskarna att deras kontrollenhet håller observatoriets system stabilt under längre perioder.

Att tillämpa Deep Loop Shaping på LIGO:s hela spegelkontrollsystem har potential att eliminera brus från själva kontrollsystemet. Detta banar vägen för att utöka observatoriets kosmologiska räckvidd. Utöver att förbättra hur befintliga gravitationsvågsobservatorier mäter längre och svagare källor, förväntar sig forskarna att deras arbete kommer att påverka designen av framtida observatorier, både på jorden och i rymden.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• NASA:s rover Perseverance har samlat ett prov från Jezero-kratern som kan innehålla bevis för forntida mikrobiellt liv på Mars.

• Provet kommer från en bergart som innehåller organiskt kol, svavel och fosfor som kunde ha gett energi till mikroorganismer.

• Upptäckten gjordes i yngre sedimentära bergarter än väntat, vilket tyder på att Mars var beboeligt under en längre period.

Prov från forntida flodbädd

NASA:s rover Perseverance har samlat ett prov från en forntida torr flodbädd i Jezero-kratern som kan innehålla bevis för forntida mikrobiellt liv. Provet togs från en bergart kallad "Cheyava Falls" förra året och har fått namnet "Sapphire Canyon". Enligt en studie publicerad i tidskriften Nature innehåller provet potentiella biosignaturer.

En potentiell biosignatur är ett ämne eller en struktur som kan ha biologiskt ursprung men kräver mer data innan slutsatser kan dras om närvaro eller frånvaro av liv.

Rik kemisk sammansättning

Roverns vetenskapliga instrument fann att formationens sedimentära bergarter består av lera och silt, som på jorden är utmärkta bevarare av tidigare mikrobiellt liv. Bergarterna är också rika på organiskt kol, svavel, oxiderat järn och fosfor.

Kombinationen av kemiska föreningar som hittades i Bright Angel-formationen kunde ha varit en rik energikälla för mikrobiella metabolismer. Även om alla dessa övertygande kemiska signaturer fanns i data krävdes ytterligare analys för att förstå vad resultaten kunde betyda för att identifiera en potentiell biosignatur.

Leopardfläckar avslöjar mineraler

Perseverance undersökte Cheyava Falls, en pilspetsformad bergart som mäter 1 meter gånger 0,6 meter. Instrumenten PIXL och SHERLOC hittade färgglada fläckar på bergarten. Fläckarna kunde ha lämnats av mikrobiellt liv om det hade använt råmaterialen - det organiska kolet, svavlet och fosforn - i bergarten som energikälla.

I högupplösta bilder fann instrumenten ett tydligt mönster av mineraler arrangerade i reaktionsfronter som teamet kallade leopardfläckar. Fläckarna bar signaturen av två järnrika mineraler: vivianit och greigit. Vivianit hittas ofta på jorden i sediment, torvmossar och runt förmultnande organiskt material. Vissa former av mikrobiellt liv på jorden kan producera greigit.

Elektronöverföringsreaktioner

Kombinationen av dessa mineraler, som verkar ha bildats genom elektronöverföringsreaktioner mellan sedimentet och organiskt material, är ett potentiellt fingeravtryck för mikrobiellt liv. Sådant liv skulle använda dessa reaktioner för att producera energi för tillväxt.

Mineralerna kan också bildas abiotiskt, alltså utan närvaro av liv. Det finns sätt att producera dem utan biologiska reaktioner, inklusive ihållande höga temperaturer, sura förhållanden och bindning av organiska föreningar. Bergarterna vid Bright Angel visar dock inte bevis för att de upplevt höga temperaturer eller sura förhållanden.

Yngre bergarter än väntat

Upptäckten var särskilt överraskande eftersom den involverar några av de yngsta sedimentära bergarter som uppdraget har undersökt. En tidigare hypotes antog att tecken på forntida liv skulle vara begränsade till äldre bergformationer. Denna upptäckt tyder på att Mars kunde ha varit beboeligt under en längre period eller senare i planetens historia än vad som tidigare troddes.

Sapphire Canyon är ett av 27 bergkärnor som rovern har samlat sedan landningen vid Jezero-kratern i februari 2021. Perseverance utforskar "Bright Angel"-formationen, en uppsättning steniga utskjutningar vid de norra och södra kanterna av Neretva Vallis, en forntida floddal som mäter 400 meter bred och som skapades av vatten som forsade in i Jezero-kratern för länge sedan.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• Vera C. Rubin-observatoriet i Chile kan fotografera hela den synliga himlen på bara tre dagar med sin 3200-megapixel kamera.

• Teleskopet kommer att upptäcka upp till 10 miljoner förändringar på himlen varje natt och skicka automatiska varningar inom en minut.

• Under de första 10 åren kommer observatoriet att samla mer optisk astronomisk data än alla tidigare teleskop tillsammans.

Teleskop byggt för hastighet

Vera C. Rubin-observatoriet på Cerro Pachón i Chile är konstruerat för att röra sig snabbt. Det 350 ton tunga teleskopet flyter på en tunn oljefilm och kan rotera så fort att en löpare inte skulle kunna hänga med. Stålstativet som håller spegeln är lågt och robust men också lätt för att kunna röra sig snabbt och stanna abrupt, skriver Science.

Det tre ton tunga kameran är lika stor som en bil och kan ta 3200-megapixel bilder på mindre än tre sekunder. Varje ögonblicksbild tar 30 sekunder, sedan rör sig teleskopet till en ny vy på mindre än fem sekunder. På detta sätt bygger det upp en lappverksbild av hela himlen som syns från Chile på bara tre dagar innan det börjar om igen.

Universum filmad i slow motion

Till skillnad från de flesta teleskop som zoomar in på särskilda objekt, marscherar Rubin obönhörligt över himlavalvet och fångar delar med ett synfält som täcker motsvarande 45 fullmånar. Vid varje stopp registrerar kameran vyn med 189 ljussensorer som kylts till minus 100 grader Celsius. Bilderna blir så detaljrika att det skulle krävas en vägg med 400 ultraskärpa TV-skärmar för att visa dem i full storlek.

Genom att jämföra varje ny bild med vad som kommit tidigare upptäcker Rubin allt som har rört sig, ändrat ljusstyrka eller plötsligt dykt upp. Inom en minut efter att en bild skickats kommer bearbetningscentret vid SLAC National Accelerator Laboratory i Kalifornien att generera varningar för varje ny förändring - upp till 10 miljoner varje natt.

Nya upptäckter i solsystemet

En del av upptäckterna kommer att vara nära hemma, i solsystemet: miljontals nya asteroider och andra objekt. Teleskopet kan till och med hitta den svårfångade Planet 9, en hypotetisk planet bortom Neptunus. Längre bort, i och runt Vintergatan, kommer varje Rubin-ögonblicksbild att fånga i genomsnitt cirka 7200 varierande stjärnor, som Cefeider, vilka används för att mäta avstånd och undersöka stjärnors kemiska sammansättning.

Bortom Vintergatan kommer Rubin att upptäcka hundratusentals kosmiska katastrofer varje natt. De kan inkludera en jättestjärna som avslutar sitt liv i en supernovaexplosion, ett enormt svart hål som sliter sönder en stjärna som kom för nära, eller två kretsande neutronstjärnor som smälter samman i en gigantisk kollision.

Djupaste kartan av kosmos

Rubin ignorerar inte objekt som består över tid. Genom att upprepade gånger "stapla" bilder när den 10-åriga undersökningen fortskrider kommer den långsamt att bygga upp den djupaste och mest detaljerade kartan som någonsin gjorts av kosmos. Den kommer att innehålla miljarder galaxer, varav vissa lyser med ljus som började sin resa för 11 miljarder år sedan, när universum var mindre än en fjärdedel av sin nuvarande ålder.

Det enorma arkivet växer med 20 terabyte varje natt och kommer efter ett år att innehålla mer optisk astronomisk data än alla tidigare teleskop tillsammans har producerat. Undersökningen är planerad att börja om cirka sex månader. De första testbilderna kommer att visas för allmänheten den 23 juni.

800 miljoner dollar investering

Observatoriet som kostar 800 miljoner dollar finansieras av US National Science Foundation, Department of Energy och privata donatorer. Det är lika mycket en datafabrik som ett teleskop. SLAC och US National Optical-Infrared Astronomy Research Laboratory har skapat en helt ny infrastruktur för att hantera Rubins flod av bilder.

Förutom att generera de nattliga varningarna om förändringar kommer SLAC, tillsammans med satellitcentra i Europa, att rensa upp bilderna, sammanställa data i årliga utgåvor och göra dem tillgängliga via en onlineportal för astronomer och allmänheten i USA samt Kanada, Chile, Frankrike och Storbritannien.

Maskininlärning för framtiden

Runt om i världen har forskare ägnat år åt att utveckla maskininlärnings- och artificiell intelligens-system för att hantera den kommande floden av nya objekt. Dussintals andra teleskop, vissa helt robotiserade, är redo att zooma in och övervaka de nya förändringarna för att se vad de är och hur de utvecklas.

Forskare kommer att lära sig hur galaxer utvecklas och växer, och från deras fördelning över tid och rum dra slutsatser om hur de påverkas av mörk materia och mörk energi - två mystiska substanser som, även om de är osedda, tros tillsammans utgöra 95 procent av universums innehåll.

WALL-Y
WALL-Y är en ai-bot skapad i ChatGPT.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.

• Det brittiska företaget Pulsar Fusion utvecklar Sunbird, en fusionsdriven rymdfarkost som kan nå hastigheter upp till 805 000 kilometer i timmen.

• Kärnfusion i rymden kan vara enklare att uppnå än på jorden, eftersom vakuum är en mer naturlig miljö för fusionsprocessen.

• Sunbird-systemet skulle kunna leverera 2000 kg last till Mars på mindre än sex månader och göra interplanetära uppdrag mer tidseffektiva.

Brittiskt företag planerar fusionsdrift i rymden

Att skapa kärnfusion på jorden har länge varit en utmaning för forskare världen över. Nu tar det brittiska företaget Pulsar Fusion ett annat grepp - de flyttar tekniken till rymden. Med finansiering från UK Space Agency har företaget presenterat Sunbird, ett koncept för en rymdfarkost som använder kärnfusion för framdrivning.

"Det är mycket onaturligt att göra fusion på jorden," säger Richard Dinan, grundare och VD för Pulsar till CNN. "Fusion vill inte fungera i en atmosfär. Rymden är en långt mer logisk, förnuftig plats att göra fusion på, eftersom det är där det naturligt vill ske."

Sunbird-konceptet bygger på att rymdfarkoster skulle docka med fusionsdrivna enheter som sedan accelererar dem till hastigheter upp till 805 000 kilometer i timmen - snabbare än NASAs Parker Solar Probe som nått 692 000 kilometer i timmen, den hittills snabbaste farkost människan byggt.

Testning och utvecklingsplan

Vissa komponenter kommer att testas i omloppsbana redan i år. "Det är i princip kretskort som skickas upp för att testas, för att säkerställa att de fungerar. Inte särskilt spännande eftersom det inte är någon fusion, men vi måste göra det," förklarar Dinan.

Enligt planerna kommer en mindre del av Sunbird att skickas upp 2027 för att verifiera att fysiken fungerar som beräknat. Detta blir företagets första demonstration i omloppsbana, där de hoppas uppnå fusion i rymden - och bli först med att lyckas med detta.

Prototypen kommer att kosta cirka 70 miljoner dollar. Ett fullt funktionellt Sunbird-system förväntas vara klart fyra till fem år senare, förutsatt att nödvändig finansiering säkras.

Fördelar med fusion i rymden

Till skillnad från fusionsreaktorer på jorden, som måste producera mer energi än de förbrukar, kan en rymdfusionsmotor vara värdefull även om den är ineffektiv. Målet är inte att generera elektricitet utan att skapa framdrivning.

Sunbird-systemet skulle använda endast gram av bränsle, främst en dyr isotop kallad helium-3, för att skapa protoner som blir ett "kärnexhaust" för framdrivning.

Systemet skulle kunna leverera upp till 2000 kilogram last till Mars på mindre än sex månader, skicka sonder till Jupiter eller Saturnus på två till fyra år, och möjliggöra en tur-och-retur-resa till en närliggande asteroid på ett till två år istället för tre.

WALL-Y
WALL-Y är en ai-bot skapad i ChatGPT.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism (kräver att du har betalversionen av ChatGPT).

• Saturnus har nu totalt 274 månar, vilket gör planeten till solsystemets främsta när det gäller antal månar.

• De nyupptäckta månarna är oregelbundna objekt som bara är några kilometer stora och kan ge insikter om solsystemets tidiga historia.

• Forskarna använde den så kallade "shift and stack"-tekniken för att identifiera de svagt lysande månarna.

Saturnus tar ledningen i solsystemets månräkning

Astronomer har upptäckt 128 nya månar som kretsar runt Saturnus, vilket ger planeten en klar ledning i antalet månar i solsystemet. Fram till nyligen innehade Jupiter titeln som "månkung", men Saturnus har nu totalt 274 månar, nästan dubbelt så många som alla andra planeter tillsammans.

Forskningsteamet bakom upptäckten hade tidigare identifierat 62 saturniska månar med hjälp av Canada France Hawaii-teleskopet. Efter att ha sett svaga tecken på att det kunde finnas fler månar, genomförde de ytterligare observationer under 2023.

"Vi fann faktiskt 128 nya månar," säger forskningsledaren Dr Edward Ashton, postdoktoral forskare vid Institute for Astronomy and Astrophysics vid Academia Sincia i Taiwan. "Baserat på våra prognoser tror jag inte att Jupiter någonsin kommer att komma ikapp."

Jupiter har 95 månar med bekräftade banor.

Namngivning och formellt erkännande

Månarna har formellt erkänts av Internationella astronomiska unionen denna vecka och har för närvarande tilldelats strängar av siffror och bokstäver. De kommer så småningom att få namn baserade på galliska, nordiska och kanadensiska inuitgudomar, i enlighet med konventionen för Saturnus månar.

De flesta av de nya månarna tillhör den nordiska gruppen, vilket innebär att astronomer nu letar efter dussintals mindre kända vikingagudar. "Till slut kan kriterierna behöva mildras något," säger Ashton.

Upptäcktsteknik och månkaraktäristik

Månarna identifierades med hjälp av "shift and stack"-tekniken, där astronomer tar sekventiella bilder som spårar månens bana över himlen och kombinerar dem för att göra månen tillräckligt ljus för att detekteras.

Alla de 128 nya månarna är "oregelbundna månar", potatisformade objekt som bara är några kilometer stora. Det ökande antalet av dessa objekt belyser potentiella framtida oenigheter om vad som faktiskt räknas som en måne.

"Jag tror inte att det finns en ordentlig definition för vad som klassificeras som en måne. Det borde finnas," säger Ashton. Han tillägger dock att teamet kan ha nått en gräns för måndetektion – för tillfället.

"Med nuvarande teknik tror jag inte att vi kan göra mycket bättre än vad som redan har gjorts för månar runt Saturnus, Uranus och Neptunus," säger Ashton.

Vetenskaplig betydelse

Närmare observationer av dessa små månar kan ge forskarna inblick i en turbulent period i det tidiga solsystemet, där planeterna migrerade i instabila banor och kollisioner var vanliga.

De nya månarna är grupperade tillsammans, vilket tyder på att många av dem är rester av mycket större objekt som kolliderade och splittrades inom de senaste 100 miljoner åren. Månarna har alla stora, elliptiska banor i vinkel mot månar närmare planeten.

"De är troligen alla fragment av ett mindre antal ursprungligen infångade månar som bröts sönder av våldsamma kollisioner, antingen med andra saturniska månar eller med passerande kometer," säger professor Brett Gladman, astronom vid University of British Columbia.

Att förstå dynamiken hos Saturnus många månar kan också hjälpa till att lösa frågor om ursprunget till Saturnus ringar, som forskare har föreslagit kan vara följden av en måne som slets isär av planetens gravitation.

WALL-Y
WALL-Y är en ai-bot skapad i ChatGPT.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism (kräver att du har betalversionen av ChatGPT).

• Forskare har upptäckt att det första vattnet i universum bildades i population III-supernovor för cirka 100-200 miljoner år efter Big Bang.

• Täta molekylära molnkärnor i supernovarester visade sig vara de främsta platserna för vattenproduktion, med koncentrationer nästan lika höga som i vårt solsystem idag.

• Dessa vattenrika, täta molnkärnor kan också vara platser där protoplanetära skivor och planeter bildades tidigt i universums historia.

Vattenbildning i universums första explosioner

Nya numeriska simuleringar genomförda av forskare från Portsmouth University och United Arab Emirates University visar att vatten bildades redan för 13,5 miljarder år sedan i de första supernova-explosionerna. Forskarna modellerade explosioner av population III-stjärnor (universums första generation stjärnor) med massor på 13 och 200 solmassor.

När dessa tidiga stjärnor exploderade som supernovor, kastades tunga grundämnen ut i rymden, inklusive syre med massor på 0,051 respektive 55 solmassor för de två simulerade explosionerna. I den expanderande explosionsresten reagerade syret med väte och vätgas (H₂) för att bilda vatten.

"Diffus vattenånga genomträngde senare båda galaxhoparna med massfraktioner på 10⁻¹⁴ till 10⁻¹² i kärnkollapssupernovor och 10⁻¹² till 10⁻¹⁰ i parstabilitet-supernovor", förklarar forskarna i studien publicerad i Nature Astronomy.

Molnkärnor: vattnets vagga

De största mängderna vatten bildades dock inte i den diffusa gasen utan i täta molnkärnor som kontaminerades av metaller från explosionerna och sedan kollapsade till höga densiteter. I dessa miljöer steg vattenbildningstakten dramatiskt.

I parstabilitet-supernovor ökade vattenmassorna skarpt från 10⁻⁶ solmassor till 10⁻³ solmassor på bara 3 miljoner år. I kärnkollaps-supernovor steg mängden från 10⁻⁸ solmassor till 10⁻⁶ solmassor under 30-90 miljoner år.

Molnkärnorna reagerade olika på explosionerna beroende på deras metallicitet. Forskarna förklarar: "Parstabilitet-supernova-kärnan blir självgraviterande mycket tidigare än i kärnkollaps-supernovor eftersom dess högre metallicitet resulterar i snabbare kylning och kollaps."

Planeter redan vid universums gryning?

En fascinerande slutsats från studien är att dessa täta, dammiga kärnor också kan ha varit platser där planeter bildades. De numeriska simuleringarna visar att gasklumpen från kärnkollapssupernovor kunde producera protoplanetära skivor som fragmenterar till Jupiter-liknande planeter.

Den högre metallhalten i parstabilitet-supernovakärnan kunde potentiellt leda till bildandet av steniga planetesimaler i protoplanetära skivor med lågmassiva stjärnor. Faktum är att Jeans-massor (minimimassa för att gravitationell kollaps ska inträffa) sjönk till 1-2 solmassor i centrum av parstabilitet-supernovakärnan.

Simuleringar visar att dessa skivor var kraftigt berikade med primordialvatten, till massfraktioner som var 10-30 gånger större än i diffusa moln i Vintergatan i kärnkollaps-supernovans kärna och endast en faktor några få gånger lägre än i solsystemet idag i parstabilitet-supernovans kärna.

Vatten i de första galaxerna

Forskarna drar slutsatsen att vatten var närvarande i primordialrelaterade galaxer på grund av dess tidigare bildning i deras beståndsdelar. Vattenmassfraktioner i diffusa supernovarester kunde nå 10⁻¹⁰, endast en storleksordning mindre än i Vintergatan idag.

En del av detta vatten skulle ha fotodissocierats av massiva stjärnor i dessa galaxer eller förstörts genom andra kemiska reaktioner. Men ökande dammfraktioner i tidiga galaxer skulle också ha skyddat vatten från ultraviolett strålning och minskat dess förstörelse.

Forskningsresultaten tyder på att en grundläggande beståndsdel för liv var på plats i universum tidigare än man tidigare trott, och att vatten troligen var en nyckelkomponent i de första galaxerna.

WALL-Y
WALL-Y är en ai-bot skapad i ChatGPT.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism (kräver att du har betalversionen av ChatGPT).